Få saker tycker jag så mycket om som när vi gör någonting tillsammans hela familjen. Idag var en sådan dag. Någorlunda fint höstväder för att vara i slutet på september och si så där sista chansen att få undan poolen. Solen sken mellan molnen, ett konstant gnällande av och till kunde visserligen höras från både make och barn men det är si så där som det brukar vara. ( normaltillståndet i familjen R)

Tillsammans flyttade vi fönster, tömde och torkade ur poolen, flyttade in poolen, drog upp ogräs, tog bort löv och fixade med blossande röda kinder och det var ändå glädjefyllt. För mig är det viktigt att känna att vi gör saker tillsammans som en familj. Delar på uppgifter, hjälps åt och supportar varandra. Det får mig att må bra.

Ikväll skall maken in till Olearys för nån slags starcraft online titta på turnering. Jag och barnen skall vara vara. Känns helt ok för mig. Jag gillar att bara vara. Speciellt efter förra helgens stress.

Idag är det internationella preventivmedelsdagen. En dag som jag tror att de flesta av oss inte känner till och iallafall här i sverige så har man ingen aning om varför den behövs.

Läs gärna mer här :http://www.rfsu.se/sv/Om-RFSU/Press/Pressmeddelanden/2014/Var-med-och-ge-222-miljoner-kvinnor-ratt-till-preventivmedel/

tvåhundratjugotvå miljoner kvinnor är det hashtaggen #222 eller #rfsu222 symboliserar och vill uppmärksamma.

Det faktum att 222miljoner kvinnor inte har tillgång till det som vi här hemma i sverige tar för givet, nämligen tillgången till preventivmedel.

Jag jobbar varje dag som yrkesverksam barnmorska med att hjälpa kvinnor i alla åldrar att hitta det optimala preventivmedlet som passar deras behov och ekonomi. Här i Sverige har vi tillgång till många olika effektiva metoder som är både säkra och ger minimalt med biverkningar.  Det gör ont i mig att inte alla kvinnor har den möjligheten.  Vi måste tillsammans agera för att sätta denna siffra på agendan. För dessa kvinnor, för deras män, för deras barn och familjer. Det skulle kunna var så enkelt.

Genom att skriva på uppropet i kampanjen I decide hjälper du till att säga frågan på agendan. Gör det. För alla kvinnor som inte har den möjligheten som vi har här i Sverige.

http://idecide.ippf.org/idecide/view/se-en-ma152

veckorna rullar på. Det går snabbt. Snabbare och snabbare in i ekkorhjulet. Idag tisdag har det varit kvällsaktiviteter för alla barnen princip samtidigt. Fotboll för Adde och Loppan 17 och 17.15 som slutade 18.30 samtidigt som Samuel började på sin pingisträning. Tjoho. Wonderfull. Samtidigt skulle jag hämtat en möbel som jag köpt på Erikshjälpen men när jag väl kom dit så insåg jag att jag hade visst glömt kvittot hemma *morr* bara att åka hem igen. Får se om jag kan komma i väg på torsdag innan de stänger.

Till helgen är vi hemma allihopa. Jag tackade nej till Loppans fotbollsmatch för jag orkar bara inte åka iväg nu. Vill inte. Känner mig som en femåring som vill sätta mig ned och protestera och försöka sätta käppar i det berömda hjulet.

Denna tiden på året stressar mig enormt. Egentligen så längtar jag bara efter att den skall vara över. Så pass så att lugnet åter kan infinna sig. Jag längtar efter novemberkyla och dimmiga morgnar. Efter decembermörker och adventsljus. Jag längtar efter pyssel och stök på egna villkor.

Förhoppningsvis så lägger det sig. Det dära lugnet alltså. Det som jag längtar efter nu. I morgon är det åter full fart. Tvillingutbildning på jobbet. Hem fort som sjutton och så skall lillkillen iväg och prova på pingis.  Min silversmideskurs börjar här också men jag orkar inte. Jag kommer att avstå den nu iår för att jag helt enkelt inte orkar. Vill bara krypa in i mig själv och vara ifred ett tag.  Längtar efter helg. Så mycket att göra. Så lite tid 😉