Jag älskar hur jag ser mig själv i dig. En liten del av dig, samtidigt som så mycket mer av dig bara är du.

Vissa sidor är likadana eller iallafall liknande, medans andra sidor är din helt unik egna. Vilket är precis som det skall vara. Du är inte här för att vara min reflektion eller spegelbild. Du är här för dig. För att leva det liv som du vill leva. Jag vill vara med dig och underlätta din resa. Inte ta bort allt som du ställs inför utan hjälpa dig att möta allt som kommer i din väg. Både det lätta och det svåra.

Det finns inte ord för att beskriva hur mycket jag älskar dig. Det är något jag tror att du själv först kommer att förstå den dagen du tar hand om ett barn som är nära ditt hjärta.

Jag är tacksam för att livet gav mig dig och dina bröder. Att få bli er mamma har varit en fantastisk upplevelse och tiden när ni var små minns jag som den bästa tiden i livet. Jag levde drömmen. Många pratar om hur jobbig tiden med små barn var. Jag minns det inte så. Visst var det saker som var tunga, nätter som jag inte sov sså bra. Men det var den lilla delen. Kärleken till er var den stora. Det som genmsyrade allt.

här om dagen skrev jag på papper om en ny anställning. Inom det område som jag kan och är trygg i samt brinner för. Samtidigt i en helt annan organisation. På ett helt annat sätt. Med människor som tycker jag passar in, som ser fram emot att jag kommer. Som behöver och vill ha mig. Det känns bra.

en god känsla för ett sårat jobbhjärta.

Samtidigt så berättar nya kollegor hur de kommer sakna mig. Vilken förlust för dem. Och mitt hjärta sjunger av den fina känslan som de ger mig. Hur de gav mig en plats att vila och läka. Läka mitt trasiga hjärta.

För lite mer än en vecka sean började mitt yngsta barn på gymnasiet. Min lilla dotter. Jag har svårt att förstå att de är så stora . Att ena sonen börjat sista året på högskolan, andra sonen andra året på gymnasiet ( och skall börja ta körkort) och min minsta, min dotter första terminen på natur.

Bara nyss så låg de i min famn. Ett par andetag bort. Nu är de nästan vuxna och på väg ut i livet. Dessa barn. Så nära mitt hjärta fortfarande. Jag önskar så att alltid få finnas här i ert liv. Att få dela glädje och sorg, hjälpa er när ni behöver mig och få låta er flyga själva när det är det som ni önskar.

Idag är det sista sommardagen. Iallafall om jag skall lyssna på väderexperterena. Nu kommer regnet, kylan och med dem hösten. Såklart, det är slutet på augusti så det låter rimligt, men ändå.

Vädret var vackert. varmt när jag cyklade hem från jobbet. Svettigt när jag satt en stund och laga gatsten ute vid framsidan. En fin kväll.

Varje år denna tiden så kommer känslan ikapp mig. Hur kunde det gå så fort? Vad har jag hunnit med? Vad kunde jag gjort mer? Har jag njutit av tiden? Svaret blir som alltid både ja och nej. Jag har njutit av att ha fina dagar där jag fått vara ute. Semester med make, dotter och fina vänner i Spanien. Camping på midsommar med BFFs. Spela spel. Äta gott ( trots att jag fortfarande undviker socker och kolhydrater), inte dricka speciellt mycket då alkohol inte tilltalar mig längre på samma sätt.

Svaret blir nej för att det har varit en tuff säsong. Jag har fortfarande återhämtning efter min sjukepisod i vintras. För att tiden alltid går för fort och orken inte riktigt finns till alla projekt som borde färdigställas.

Men det kommer fina sensommar dagar blandat med fina höstdaagaar där jag hoppas på att vi hinner med att fixa lite mer på utsidan innan säsongen helt är slut och tiden för att vara inne tar över.

Ack du ljuva sommartid, så snabbt du försvann igen. Välkommen tillbaka nästa år igen.

Jag lovar att vårda dig bättre.

Idag sa jag upp mig. Efter 15 år som fast anställd. Något jag ärligt talat aldrig trodde att jag skulle göra. Aldrig aldrig aldrig. Jag skulle bäras ut skrikande och sprakande från jobbet jag älskade så. Men livet och universum ville annorlunda. Nu jobbar jag med att acceptera att det blev som det blev och leta nya möjligheter.

Jag läste precis i en bok följande mening som påverkade mig.

“om du befinner dig på den väg du är ämnad för kommer allt falla på plats, vilket är universums sätt att tala om det för dig. om du inte befinner dig på din rätta väg kommer du hela tiden möta hinder, och det är också universum som säger till dig att stanna upp, se dig omkring och fråga dig om det är här det är meningen att du skall vara”

Ja universum inte bara talade. det skrek, gapade och slog mig i huvudet. Inget kunde varit tydligare. Nu när jag har två nya jobb på gång så hoppas jag att universum kan vara lika tydlig fast helst på ett lite snällare sätt.

nu är det en vecka kvar av semester a la 2022. Tiden går fort och vi har precis återkommit efter att ha spenderat 10 dagar nere i Spanien. Åter igen har vi besökt mamma och pappas lägenhet nere i Spanien och vi har bilat ned genom Europa. Danmark, Tyskland, Frankrike, Luxemburg och så Spanien. För mig är det sjätte gången där nere och tredje tillsammans med make och barn.

Det var fint att återse den gamla lägenheten och att få uppleva den tillsammans med vänner. Fina grillkvällar, bad, stol och restaurangbesök. Make och dotter valde att göra en paragliding från en klippa. Helt klart häftigt att se dem flyga omkring. Själv avstod jag men frågan är om jag inte kan tänka mig att prova nästa gång. Bilresan gick bra. över förväntan. Vi reste på fredagskvällen vid elva och landade i Dijon vid fyra på eftermiddagen . Gott om tid att checka in på hotellet, leta upp en restaurang för kvällsmaten och sedan lite sightseeing i staden. En trevlig stad. Upp vid åtta och köra vidare mot Espania. Framme 22 på kvällen. Helt klart en bättre nedresa än sist. Hemresan gick också smidigt. VI åkte torsdagskväll vid halv tio och landade i Köln, inte lika trevlig stad men fungerade för att sova en natt.

Fint att vara borta och ha en sådan plats att åka till men jag skall inte sticka under tool med att det är lika skönt att komma hem igen. Jag är en hemma tjej helt klart.

För tio år sedan flyttade vi in i huset. Det är lång tid. Ingen annan stans har jaag bott lika länge förutom då mitt föräldrahem dit jag flyttade som 6 månaders bebis och flyttade ifrån som 18 åring.

Det finns så mycket som är rätt med detta huset och läget. Inte allt så klart. Det är nog näst in till omöjligt att få om man inte har en oändlig plånbok. Men det mesta. Jag ångrar inte att vi vågade satsa på detta huset för tio år sedan även om det kändes läskigt med så mycket pengar. Det har hänt en del under dessa tio år. Både på Insidan och på utsidan. Nytt tak på garaget vara det första vi gjorde eftersom det dåvarande taket läckte och var helt fuktskadat. Därefter sågade vi ned och tog bort alla barrträden på framsidan. Jag ogillar skarpt barrträd och barrväxter. Inte fint och inte trevligt alls. Bort med dem. Gräsmattan följde efter. Trädäck blev det istället. jag kan inte ens räkna hur många skottkärror med jord och grässvål som körts ned till baksidan. Trädgården har ändrats och ändrats igen. Tegelfasaden har gått från senap till grädde 🙂 betydligt bättre med svart och vitt än gult och brunt är min känsla.

Uterummet har helt gjorts om. samma mått och glasdörrar men nytt trä och nytt tak. Vitt istället för trä och brunt. Nästan alla fönster har bytts ut. tvättstuga, och två badrum fått uppfräschning. Ny varmvatten beredare och en kamin. Nya tapeter och målning. trädäck och loftgång. Trädgården har förärats med en pool och ett fint trädäck. Poolbar har byggts och nu sist en pergola.

Alla rum inne i princip har nya tapeter då jag starkt ogillar helt vita väggar.

Tio år har fört med sig en hel del förändringar. Ändå finns det mycket kvar att göra, byta och fixa. Ser fram emot de kommande 10 åren.

Jag gör det. Jag märker det.

Det är så tydligt, jag får små meddelanden från tidigare kollegor och jag känner knappt att jag vill/orkar svara på dem. Känslan av att ha blivit utmanövrerad, eliminerad och i det förbisedd.

Ingen skön känsla men något jag alltid kommer att ta med mig. Jag tror att min resa mot ledarskap är över och förbi men en har ingen aning egentligen.

det finns många olika sätt att sörja. Sörja ett förhållande som tar slut. Sörja en älskar närstående som går vidare till andra sida. Sörja det som skulle varit men aldrig blev.

Jag sörjer. Sörjer med hela min kropp och själ. Det som fattas mig så innerligt. Som jag jobbat så hårt för och älskat så högt.