om tvåhundratjugotredje dagen

Posted on

VECKA 33 – DIN BLOGG
223. Är allt du skriver i din blogg sant?

Allt jag skriver är min sanning. Jag undviker politik och liknande ämnen i denna bloggen. Här vill jag inte prata om sådant utan denna bloggen är avsedd för av skriva av sig tankar och känslor men även för att vara ett slags  livsdokument som kanske kan tillföra något positivt till mina barn den dagen då jag inte längre finns. Därmed är min sanning. Någon gång har jag skrivit om hur min gammelmormor och gammelmorfar träffades och det är en hopblandning mellan det jag hört, läst och fantiserat ihop så nja, det kanske inte alltid är helt hela sanningar men det är mina tankegångar, känslor och funderingar och det har fungerat bra för mig de 15 åren jag har bloggat.



om när semestern närmar sig sitt slut

Posted on

Sista semesterdagen och jag vaknar av att de två små har kommit upp och lagt sig i våran säng. Fyra personer är lite väl trångt även om jag tycker det är mysigt att ha den nära mig. Det har varit fyra blandade veckor som inte riktigt blivit som planerat i år. Fantastiska stunder och sorgliga stunder. Sjukdom och bortfall har blandats med rekordvärme och solkyssta ansikten. Nu närmar sig hösten åter igen och med den skola, arbete och stress. jag kan inte säga att jag i år känner mig så utvilad. Men jag laddar det som kan laddas. Samlar på guldkornen och njuter av stunden, alla de där klyschorna ni vet.

Vädret har slagit om ifrån 30 grader till mer regn och svalka. Skönt även om det hade varit bra att kunna leka och bada in i det sista. Istället tar jag fram tapetlådan och tapetserar om köket medan barnen leker inomhus och maken lurar i soffan. Sådant gör mig glad och fyller batterierna.


om tvåhundratjugoförsta dagen

Posted on
221. Hiss & Diss – Språk
jag är en sådan person som skriver och pratar säkert hellre än bra. Jag alltid haft svårt för att stava, inte så att jag gör jätte mycket fel men det finns småfel här och var och jag skriver nog inte på ett grammatiskt korrekt sätt alla gånger. Men jag orkar inte tänka på det för det hämmar mig för mycket. Språket och då menar jag både det talade och det skrivna ordet måste få flöda fritt annars klarar jag inte av att skriva överhuvdtaget.
Jag blir ledsen när andra hånar med särskrivningar och fel ordval och gör roliga grejer av det. Kanske det kan få vara okej att göra ibland men jag kan inte hela tiden tänka mer på grammatik än på kärleken till ordet.
jag önskar att fler kunde skriva och läsa utifrån hjärtat och inte bara fokusera på grammatik och ordval.


om tvåhundranittonde dagen

Posted on
219. Om en bloggare vill ha kvar dig som läsare, hur ska deras språk INTE vara då?
inga förkortningar. Uppenbara språk och stavfel man inte bryr sig om att rätta. Inte skriva smsspråk. Jag är definitivt ingen språkpolis och kan bli rätt ledsen om folk tjatar om särskrivning och stavfel. Jag är en sådan person som skriver med hjärtat och inte med hjärnan och ser inte alltid de stavfel som jag själv nedtecknar. Jag vill ha känsla i det som skrivs. Skriver man bara om mode, smink eller ytligheter så försvinner jag bort rätt fort.


om tvåhundrasjuttonde dagen

Posted on
 217. Hur många språk kan du?
Bara två, engelska och svenska. Jag har aldrig haft något vidare språkintresse egentligen. Gillar inte grammatik eller liknande. Inte ens på modersmålet. Så därför har jag valt bort att lära mig språk. På högstadiet valde jag konst och konsthistoria istället för språk. På gymnasiet vårdlinje där det inte var någon språkundervisning alls.

om tvåhundrasextonde dagen

Posted on
VECKA 32 – SPRÅK
216. Är du en pratglad person?
oh ja. iallafall beroende på vem jag är med och situationen. Ge mig ett ämne som jag brinner för så kan jag prata hur länge som helst. Som när jag som exempel har föräldragrupper då jag känner mig trygg och vet precis vad jag skall säga. När jag inte känner mig trygg så säger jag inte så mycket alls.