Jag undrar om du kanske visste sist du var här. För du gav mig en gåva och sa att du hellre ville ge mig den i handen nu än att jag skulle få ta den när du var död. Det var ett vackert gammalt fat i porslin precis i min smak. Det var sista gången du var här och sista gången som vi sågs. 

Du fattas oss lilla farmor Viola.

Vila från smärta och sjukdom. Vi ses i Nangiala.

eller iallafall tomatplantor.

Ni vet det skulle ju vara växthus här på lyckorna. Det var ju jag så säker på. Jag ville egentligen skaffat mig ett begagnat växthus redan när vi bodde i det lilla råsa radhuset med starkt begränsad tillgång till trädgård. Men så gick tiden, vi hamnade här på lyckorna och den kalla februaridag som vi var  här för att titta så ställde jag mig och tittade ut över trädgården och såg inte bara kala grenar och frostig gräsmatta utan plats för lekstuga, växthus och lekande barn. Maken såg en pool och det var jag helt emot vilket jag faktiskt har ändrat inställning till idag.

Första sommaren flyttade vi in 13 juli. Allt för sent för ett växthus det förstod jag med men tillsammans med min far så letade jag upp ett växthus av kanalplast som jag köpte och fick hem i slutet av sommaren för att iordningställa tidig vår året därefter. Åh vad jag längtade och drömde om detta växthus och allt som skulle växa i det.

Växthuset visade sig sedan bli en lång historia.

Inte nog med att det tog massvis med timmar att sätta ihop och färdigställa. När jag säger massvis så pratar jag om hundratals och minst lika många svordomar från min käre fader som i princip ALDRIG svär annars. Det blev klart till midsommar – sent men ändå så pass att jag kunde plantera de tomat och gurkplantor som pappa drivit upp till mig. När säsongen var över pustade jag ut och skrev en liten förteckning över dos and donts för nästa säsong. Då skulle jag kunna börja i tid iom att allt redan var färdigt. Trodde jag. Nu kom Simone emellan och blåste bort växthuset. Kvar blev en sned ledsam metallställning som bara gjorde mig deprimerad. Jag vägrade gå ned i trädgården mellan november och april då vi monterade bort och slängde de sista ledsna bitarna.

Så skulle det byggas nytt. För inte kunde jag vara utan. Istället för att köpa ett så blev det att bygga. Jag hittade fönster på en loppis, betongstenar på ett annat och åter i gen fick den ömma fadern vara med på ett hörn för att rita ett nytt större växthus. Jag grävde ur en ny plats. Bakom lusthuset skulle det nya växthuset ståta. Vi började mäta ut och placera ned betongstenarna. Vad händer då. jo pappa är med om en motorcykel olycka och bryter 4 revben och kan inte göra något byggnads arbete alls under större delen av sommaren. Så nu står där en grund, inte mer färdig än i början av sommaren men den står där. Snart skall det byggas upp och jag tror nog att till nästa säsong har jag ett bra växthus att odla i.

De tomatplantor jag själv drivit upp här hemma fick ju inte gå till spillo så istället planterade jag dem i planteringsrännan i uterummet. Så nu får vi njuta av den fantastiskta doften av solvarma tomatplantor även om tomaterna inte riktigt kommit ännu. Men den lukten gör det värt allting.

Så det är inte fy skam i år heller.