178. Länka till något intressant som har med din stad att göra

http://www.halmstad.se/upplevagora.32.html

via halmstad kommuns hemsida kan man se vad som händer i Halmstad och saker som man kan göra så som, stadsbondgården, äventyrsbadet, äventyrslandet, teatern, sagoängen, pippilekplatsen osv.

nu tror ni säkert att det handlar om något mycket större än vad det är men det handlar om något väldigt enkelt. Närmligen sten. Ja just det. Sten. Och otroligt efterlängtad sådan. Redan när vi körde förbi på lyckorna från början så var det något som jag ville förändra som sedan har tagit en oerhörd tid. Just det. Framsidan.

Där fanns stora och breda vildvuxna barrväxter/träd som bara skulle bort.

Om två  veckor är det två år sedan vi flyttade in här på lyckorna och redan ganska så omgående så började vi att röja framsidan genom att klippa buskar, kapa grenar, hugga och såga ned granar och tallar, gräva upp och gräva ur. För ett par månader sedan var det så pass färdigt att man kunde ana slutresultatet och nu var det bara stenen som fattades.

Så två års jobbande för detta, ja ni kan ju då ana att det är otroligt efterlängtat. Igår kom den alltså. Stenen! Idag grävde, skyfflade och krattade jag ut den på plats och nu är det klart. Lite smått piff behövs fortfarande men sedan är det klart och det känns så bra. Så efterlängtat.

Att sten kan vara så efterlängtad 😉

En av våra goda vänner fyller år idag. Hans fru undrade om vi ville hänga med ut och äta då hon tänkte att vi skulle sammanstråla på favoritcampingens pizzeria där de har de bästa pizzorna. Självklart nappade vi. En kväll med bästa av vänner, gott väder och fantastisk pizza. Hur kan man säga nej till det ? Så efter att vi ätit pizza strosade vi tillsammans runt på campingarna. Södra näs och Läjet ligger liksom vägg i vägg med varandra men båda två är fina campingar. Längtan efter att plocka fram en solstol, ett stort glas kallt vin och spela uno framtill småtimmarna är starkt.

Nu hoppas jag våra vänner skaffar sig en ny vagn snart så att vi åter kan ut och njuta av dessa vackra svenska sommarkvällar. Så som idag.

tillsammans med älskade tonårssonen halvligger jag i soffan och lyssnar till Allsång på skansen. Han ville gärna se det och jag , ja jag älskar ju allsång. Ännu mer älskar jag sonen och när han vill göra någonting sådant tillsammans med mig så köper jag det rakt av. Ace Wilder sjunger Idas sommarvisa tillsammans med årets allsångsledare Petra Marklund och jag flaschar genast tillbaka 10-11 år i tiden.

När Samuel var kring 2.5 år flyttade jag ifrån lägenheten som var den första bostad jag egentligen ägde och köpte mig ett litet hus. Det var inte stort men det räckte för oss. 3 rum och kök, 84 m3 och en fantastisk altan. Det största sovrummet fick Samuel och jag gjorde iordning det så gott jag kunde med min student ekonomi. På den tiden så bodde han mest hos mig men även hos sin pappa. Han var där när hans pappa hade möjlighet att ha honom och vi dealade (  som vi alltid gjort) på bästa sätt. När han åkte hem till sin pappa var jag ofta helt förtvivlad. Jag kunde inte sova och blev riktigt deprimerad i ett par dagar tills det lugnade sig och blev bättre och bättre tills han kom hem igen. Samuel – mitt hjärtas kärleks barn.

Han kunde inte sova på kvällarna på den tiden utan närhet och jag gav den så gärna. Frågan är om jag inte behövde den minst lika mycket eller mer själv. Så för att somna läste vi först i en bok och sedan när det var dax att släcka så skulle jag sjunga. Sång efter sång, jag sjöng verserna och sedan fick han fylla i med de ord han kunde. Än idag minns jag knarrandet från sängen ( resårmadrass), hur vi kurade ihop oss och sångerna vi sjöng.

Idas sommarvisa var en av dem.

Åh de väcker sådana minnen. Kärleksfulla minnen, plirande glittrande ögon, skrattgropar i kinderna. Du har alltid varit ett så ljuvligt barn min älskade Samuel

från den dagen du föddes har du enbart varit glädje. När du kom så läkte du stora delar av mig som jag inte ens visste var trasiga. Jag hade längtat så efter någonting som jag inte visste vad. Så kom du. Minnena sköljer över mig som en fantastisk varm flodvåg av kärlek. Dina varma kladdiga små fingrar i mitt hår och kelandes min örsnibb. Du uppkrupen i mitt knä med feber och vill inte sova själv utan kan bara komma till ro i min famn. Ben som är fulla av spring när vi för första gången har en helt egen trädgård och du får känna gräs under fötterna. Morfar kastar dig så högt upp i luften att du kiknar av skratt. Idas sommarvisa som godnatt sång.

du och jag mot världen. Jag kommer aldrig aldrig lämna dig.

175. Bor eller kommer det några kändisar från din stad?

Ja alla känner väl till P.G.  Gessle är ju född i en småstad 😉 Annars Tomas Petterson, gurkburk, Linnea henriksson och fantastiska Rickard Söderberg.

klockan är inte mycket mer än åtta och jag skall snart väcka tonåringen. Vi skall till allergimottagningen idag för utredning men han får sova så länge som det behövs.  Själv har jag slagit mig ned i soffan en liten stund för att titta på ljuset. Genom fönstret syns trätopparna på de stora träden som står nere på ängen. De ramar in ängen nedanför våran tomt så otroligt vackert. Ovanför dem syns den blå himlen idag fylld med vita fluffiga moln. Det är vindstilla. Vackert.

Jag önskar vi hade pengar att göra som mäklaren föreslog och ta ned väggen vid matplatsen och sätta in stora fönster. Tänk att hela tiden kunna se ut i trädgården och de vackra omgivningarna. Att bara kunna öppna dörrarna och gå ut. Utanför har vi tänkt bygga ut loftgången och göra en stor altan där precis som grannarna har. Ahww, det pirrar i mig av lycka att sätta igång.

Tänk att ligga på en solstol och läsa en bok bara utanför matsalen.

Om mindre än en månad är det två år sedan vi flyttade in i detta huset. 13/7 2012. Tiden går fort. Det känns som om vi har bott här mycket längre än så. Eftersom huset är ifrån mitten av 70 talet så är det ständigt i förändring. Mycket är gjort både innan vi flyttade in och efter men vad jag älskar är att det fortfarande finns saker att göra och ändra på för att få huset att bli vårt (mitt). Som det är nu så är det allt för många små fönster som tar upp för mycket av ljuset. Och är det någonting som jag behöver för att må bra så är det just ljuset.