jag och sonen sitter själva uppe. De två små har somnat och maken sover sedan länge. Sakta blir det mörkare och mörkare ute. Bara en dag kvar nu innan skolavslutningen och jag njuter av att vara ledig. Jag kan fortfarande känna solens varma strålar på min hud trots att de sedan flera timmar är försvunna. Dagen har bjudit på många tankar när jag har traskat om kring här hemma. Solvarmt gräs krävde att skor och strumpor åkte av. Pirrig i magen av lycka fick mina fötter känna gräs under sig igen. På förmiddagen hängde jag tvätt och njöt av fågelkvitter och sommarvindar.

Det är alldeles lagom varmt ute. Temperaturen i poolen har precis nått 20 grader och solan skiner varmt och generöst. Jag drömmer mig tillbaka till soliga sommarlovsdagar när det enda som betydde något var att komma ut och leka. När gräset var grönt och saften serverades i plastglas på uteplatsen. jag växte upp i en idyll fylld av allt som barn behöver. Stor fantastisk trädgård och ängen precis utanför fönstret. Skogen bara ett stenkast bort. I skogen kunde jag springa lite som jag ville både ensam och med kompisar. Jag trivdes med att vara ensam även då. Kunde fantisera mig bort i de mest fantastiska lekar och sagor. Minnet är fortfarande starkt av hur vi springer i vattenspridaren i trädgården. Håret hänger i tunga blöta lockar över ryggen och vattnet rinner ned från ryggen. Jag minns saftglassarna vi frös in och åt i massvis uppklättrade i körsbärsträdet bredvid min lekstuga som pappa byggde när jag var liten. jag minns pirret i magen när gungan fick ordentlig fart och smaken av solvarma smultron. I vår trädgård fanns en buske som min pappa planterade när vi flyttade till huset, den växte sig stor och hade vid skolavslutningstid vackra rosa blommor. Där togs studentbilderna. Här på lyckorna där jag bor idag har vi en lika stor likadan och lika vacker buske som just nu blommar med de vackraste rosa blommorna.

Alla dessa känslor och minnen kommer upp genom gräsmattan genom mina bara fötter och jag bara släpper taget och minns.

VECKA 24 – SPORT

Helgen har varit fantastisk. För första gången på länge så har jag kunnat slappna av och njuta av ledigheten utan att känna massa stress och press på att jag skall hinna med allt som finns i mitt sinne att jag skall göra. Ibland undrar jag om jag egentligen är som alla andra. Det finns för mycket i mitt sinne som ofta spökar. Jag får impulser om saker som jag verkligen vill göra, helst nyss, och de går liksom inte att stoppa. Att skapa saker, renovera, fixa, bygga och vara kreativ ger mig massvis med energi och glädje. Men samtidigt är jag luststyrd och vill helst bara göra dessa kreativa sakerna så länge som jag tycker det är kul. Oftast tycker jag dock saker är kul så länge som jag ser stor skillnad. Som att gräva bort jord. Du ser bums skillnad och det ger mig pirr i magen av lycka.  Samma med att sätta upp ett par våder tapet. Skillnad direkt. Precis som jag behöver.

Många av mina vänner njuter av och söker vilan under lediga dagar. Själv känner jag hur det kryper i kroppen av rastlöshet. Att “bara” sitta ned och läsa är sådant som jag klarar av att avnjuta när jag är iväg med husbilen eller i sommarstugan. Kanske möjligtvis en trött kväll eller när jag är sjuk men det är knappt det.  Det här inre drivet jag har liksom bara knuffar mig ur soffan.  När kvällen närmar sig längtar jag efter nästa dag. redan med huvudet på kudden går tankarna i spinn över allt jag måste göra och prioritera. Låt dessa lediga dagar bli långa. Jag vill smaka på denna lyckokänsla ett tag till.

158. Hiss & Diss – Livet för 5 år sedan

sög. även om det fanns guldkorn för fem år sedan i form av vårt bröllop, den fantastiska resan vi gjorda och min fasta tjänst så sög livet mer än det gav det året.

157. Tipsa om något som du gillade för 5 år sedan som du fortfarande gillar

renovering. haha. låter säkert fånigt men det är sådant som ger ro i min själ. Jag önskar verkligen jag hade mer tid för att vara kreativ.

en vecka kvar. Jag har knappt hängt med varken i själ eller i tanke. En vecka, eller tja knappt ens det tills skolavslutningen och sommarlovet kommer. Idag jobbade jag mitt sista pass innan den första sommarledigheten. Den som sträcker sig över skolavslutningen och ett par dagar där efter. Jag har gjort samma sak de sista åren och även om jag intalar mig att det är för barnens skull så är det nog snarare mest för min egen. Jag älskar de där dagarna innan skolavslutningen när jag kan i stilla ro lämna barnen på skolan, cykla hem igen, fixa lite hemma, baka nån kaka, cykla och hämta barn igen på skolan och känna att man hinner med alla de dära sista grejerna på terminen. Nu har jag ett gäng lediga dagar. Barnen skall hämtas tidigt och vi skall cykla på utflykter. Jag skall strunta i att gå upp på morgonen om jag inte har lust och vi skall bada i poolen så fort möjlighet gives.
Välkommen ljuva torsdag. Som jag har längtat. NU är det sommar på riktigt.

156. Om du fick gå tillbaka 5 år i tiden och säga något till dig själv, vad skulle du säga?

fem år räcker inte. Jag vill gå tillbaka ett år till. Till året innan morfar dog. Spendera MER tid där. Prata mer med honom – ta vara på den sista tiden. Allt annat skiter jag i. Jag skulle ge vad som helst för mer tid med honom.