Söndagar är tillfällen för reflektion, för omstart och nystart och allt vad det för med sig.  Tid att titta tillbaka på veckan, månaden, ja även livet och både se vart jag kommer ifrån och vart jag verkar vara på väg. Samtidigt som jag springer mellan datorn och skurhinken så fladdrar tankarna igenom huvudet. Här finns som vanligt på söndagar massor att göra och emellan stunderna vid datorn så springer jag runt och släcker bränder. Så där hopplöst som jag alltid brukar göra.

En sak som jag gett mig på idag har jag aldrig gjort förut. Jag försöker att beskära mina pelargoner för att övervintra dem. Super läskigt. Men vågar man inte så lär man sig inte heller något nytt. Så gäller det egentligen för allting  i livet. Att även när något är läskigt och man egentligen inte alls vet vad eller hur man skall göra så är det bästa bara att kasta sig ut i det okända och våga. När jag tittar tillbaka på mina fortspår är det ofta så jag har gjort.  Med jobb, skola, familjebildning, relationer och renoveringar. Ibland har det gått för fort och jag har ångrat mig eller funderat länge på varför jag gjorde si eller hur det blivit om jag istället gjort så. Men vanligast är ändå att jag har lärt mig massor och blivit en starkare person pågrund av att jag vågade försöka.

Fotspåren i sanden representerar den väg jag har gått för att bli den jag är idag.

Att komma hem var verkligen som att stiga in i ett höstlandskap. Gulnande träd som håller på att tappa sina löv. Kyla, regn och dimma. Det var faktiskt så mycket dimma när vi kom in över malmö och sturup så att vi fick cirkulera i luften i ca 30-40 minuter innan vi fick klartecken att landa.När vi sedan fick tillåtelse att gå ned var det den läskigaste landning jag varit med om. Man såg inte marken fören vi var va 1.5 meter ifrån den och landningen blev skakig. Läskigt men så skönt att vara hemma. Sen har det varit grått och dimmigt hela vägen hem. Men mitt i kylan och dimman är det skönt att ha några minnes guldkorn kvar att suga på.

lilla Loppi gör sandslott sista dagen på stranden

Ombord på planet så upplever vi just nu lite turbulens. Jag har min lilla rosa dator med under resan som förströelse och för att kunna skriva. Eftersom den reser i handbagaget så kan jag roa mig med att skriva lite nu under resan för att publicera senare.  Vi startade för tio minuter sedan och flyger nu genom ett molnlager där det är lite turbulent och jag anstränger mig till mitt yttersta för att inte visa för lilla dottern bredvid att jag tycker det är rätt obehagligt. Men dock är det lätt turbulens så det känns lite granna som när man sitter i en vagn i lisebergsbanan på väg upp för den där branta backen innan bergochdalbanan börjar. Vagnen skakar lätt, det pirrar i magen, vartenda ljud förstärks när uppmärksamheten skärps på allt som är runt om kring.  Dottern tar det coolt. Hon plockade nyss fram sina ritgrejjer som hon och mormor köpt i china affären på området och tackade bestämt nej till att dela en smörgås med sin mamma med motiveringen att hon hade en egen clementin i sin väska som mormor gett henne. Resan hemåt har påbörjats. Det har varit härliga dagar i Spanien som bjutt på både sol bad och värme men även regn och åska. VI har ätit gott och umgåtts och framför allt så har vi försökt att lära känna området.  Runt middag är vi framme i Malmö och sedan tar det väl i runda slängar ca 2 timmar innan vi är hemma om vi inte behöver stanna på vägen.

Det knastrar i skorna av medelhavet, det är den sanden som är kvar mellan tårna. Den kan gott få följa med hem

Ibland är det svårt att se de där sakerna som vi tar för givet hemma i Sverige. Men här nere blir det så självklart. Det är då jag känner att jag faktiskt inte vill leva och bo någon annanstans. Vart man än tittar sig om kring här nere så är det väldigt fint och påkostat på ytan, en fin fasad men så fort man tittar bakom knuten så är det inte alls speciellt fint. Man ser på gallerior som är helt nybyggda. Affärerna är jättefräscha men lokalen bredvid som man inte lyckats hyra ut är bara ett tomt betongskal. Där finns verkligen ingenting. Ingenting annat än uppmurade väggar där man inte ens brytt sig om att ta bort den överflödiga putsen. Skräp på ödetomter, i rondeller, stränder och rabatter. Nybyggt och flott och påkostat men bredvid är de gamla lokalerna som ingen bryr sig om att hålla i bra skick. Fallfärdiga igenbommade hus och restauranger överallt. Ruiner efter gamla hus ingen längre bor i eller bryr sig om. Visst finns det en del sådanna saker i Sverige med men inte alls på samma sätt.

Jag gillar att åka utomlands. Att se andra kulturer och miljöer. Ändå är jag otroligt tacksam över att komma hem hit. Där jag vill bo och leva.

tom i spanien finns det dock små bitar av Sverige där man minst anar det

Sista dagen i Spanien så tänkte vi utnyttja det vackra vädret ( 20 grader) så vi ställer in gpsen på ett naturområde i norr som heter guardalest och har ett naturligt vattenfall i berget. Men vilken väg. Små snirkliga dåligt underhållna vägar med massvis med sneda rondeller mitt i en backe. Galet. Maken intresserade sig mest för det stora KFC som vi körde förbi strax utanför benidorm. Barnen sov i bilen dit då det tog ett bra tag att köra. Mycket små och slingriga bergsvägar som inte gör underverk för tålamodet.

Här var jag även som 16 åring och badade i en knallröd baywatch baddräckt 🙂

ganska så likt va 🙂

Det är relativt kyligt ute på morgonen. Faktiskt även på kvällarna men det är ju egentligen inte så konstigt med tanke på att det är i slutet på oktober och höst även i Spanien. Dagarna är varma och sköna. Mellan 20-25 grader vilket räcker gott och väl för oss. Det enda som är synd är att man har stängt poolen för ett tag sedan. Så urbota korkat när det fortfarande är varmt ute och många vill åka ned för just sol och bad för att komma ifrån höstrusket hemma.  Imorgon bär det av till kalla och regniga Sverige, fyllda med sangria, spanska apelsiner och sol som förhoppningsvis skall räcka ända till jul.

När man hyr bil på flygplatsen i Spanien har de tydligen nått urdumt system här nere som innebär att man hyr bilen med full tank och får betala för bensinen. Jättebra om man skall vara här nere ett tag, eller tja, man hade säkert kunnat tanka fullt själv för samma eller billigare pris. Men urbota korkat om man som vi bara är här nere ett par dagar och har en liten bensinsnål bil och bort typ 15 minuters bilväg ifrån flygplatsen med affärer nedanför området och stranden 5-10 minuter nedför klippan med bil. Vi har liksom ingen sportslig chans att köra upp den där bensinen om vi inte då sätter oss i bilen tidigt på morgonen och åker runt runt alla de dagar vi är här vilket vi inte direkt har någon som helst lust med. Vi kom i lördags och har varit två tripper in till centrala Alicante, åkt ett par varv till stranden, det lokala shoppingcentret, santa pola och idag till Guardamar som ligger en halvtimme bort. Och väl hemma igen står mätaren på ¾ dels tank. Vilket är bra, men vi åker hem på torsdag morgon.  Så idag tog vi beslutet att ta en tur till in till Alicante ikväll fast då bara jag och maken och så får vi göra någon längre utflykt imorgon. Känns ju inget skojj att lämna så mycket bensin kvar . Men det är väl det som är uträknat av den snåla biluthyrningsfirman. De vet ju mycket väl att vi bor 15 minuter bort och bara skall vara här i 5 dagar så det är väl sådana som oss som de tjänar mest pengar på.  Guardamar är ett samhälle som ligger ca 30 minuters körväg ifrån Gran Alacant.  Idag skulle det varit marknad där hade mamma läst men vi körde runt i staden som var ungefär av samma storlek som Halmstad i en kvart utan att hitta någon marknad och då gav vi upp. Istället så åkte vi till santa Pola där det inte var någon marknad men vi istället besökte ett mindre shoppingcenter och barnen fick välja en leksak. Vi hinner ju tyvärr inte mer några fler marknader denna omgången.  Men vi hoppas verkligen vi snart kommer tillbaka hit. Det går ju att hitta billiga flygresor ned ibland om man bara håller ögonen öppna.  Nästa gång åker vi nog ned antingen på vårkanten eller efter att skolorna har slutat. Nu med två och snart tre skolbarn så blir det betydligt svårare att åka iväg på sådant som ligger utanför lovtid. Förhoppningsvis kan vi övertala några av våra vänner med barn att följa med ned.

Efter shoppingen åkte vi strandvägen tillbaka från santa pola till lägenhetsområdet. På vägen stannde vi vid en liten strand och badade i havet. Känns sjukt konstigt att bada i havet i slutet av oktober, bara veckor ifrån Loppans femårsdag i November. Underbart sjuk känsla, sjukt skön kanske?

Himlen är alldeles blå idag, inte ett moln syns. Som om det inte finns några som helst problem i världen. Så förutom en kass rygg pga en för gammal och nedluggen säng som gnisslar och knakar så fort som man vänder sig i den så är jag helt avslappnad. Vardagen må vara bara två dagar bort. Men just i denna stund känns det långt långt borta. Mer än de hundratals milen till höstlika och regntyngda sverige. Precis som det skall vara.