Jag minns marknaden som ett nöje från de gånger jag tidigare varit nere i Spanien. Det var 1985 och 1992. Vi köpte massvis med godis och tittade på stoooora t-shirts som vi använde som både nattlinnen och strandklänningar. Jag tror nog att vi mer eller mindre bodde i dessa klänningar/nattlinne/t skirts under resten av semestern. Nu var det den lilla marknaden i Santa Pola som vi skulle besöka. Efter a ”bumby ride” nådde vi den lilla staden.  Det verkar vara mer regel än undantag i Spanien med trasiga vägar, snäva korsningar och smala vägar. Det gäller att ta ett djupt andetag och spana in trafiken. Spanjorerna kör inte riktigt på samma vis som vi gör hemma i la Suecia. Parkeringen utanför marknaden var ett skämt. En stor grusplan med stooora vattenfyllda gropar efter nattens regn och oväder. Massa vassa stenar över allt som verkligen fick en att fundera både en gång och fem på varför vi avböjde extra försäkringen för glas och däck på bilen med 20 euro. Kanterna för att komma in på parkeringen var på sina ställen så höga att de helt klart måste ha skrapat underredet på bilen rejält om man inte tänker sig för. Men att tänka sig för hur man kör eller parkerar verkar inte heller vara någonting som de flesta spanjorer gör. Med tanke på hur deras bilar ser ut. Skrapade, bucklade, dörruppslag överallt och kantstötta skärmar. Jag tror inte jag sett en enda spansk bil utan märken eller bucklor. Vid närmare eftertanke har jag nog inte heller sett en enda spansk bil som är gammal heller. Alla verkar ha nya fräscha små bilar. Men med tanke på hur de nya bilarna ser ut så är det så klart så att inga bilar direkt blir gamla i detta landet heller. De enda gamla bilarna jag har sett är de som står övergivna på parkeringar eller mitt ute i ingenstans.  Tom på vår parkering här i lägenhetsområdet står det bilar som ingen verkar ha tittat åt på flera år. En gammal svart Volvo 245 med bucklig motorhuv och skrapmärken överallt. En liten vit Opel där alla däcken är punktering och ett tjockt tjockt lager damm och sand har lagt sig som en gulbrun hinna över bilen. Ingen bryr sig nämnvärt.

marknad 1992

Vi var tidigt framme vid marknaden så alla hade inte hunnit få upp sina stånd och där var inte speciellt mycket folk heller. Det var runt 22-23 grader varmt och solen sken. Alldeles lagom skönt. Mycket krimskrams så som på alla marknader, nått godisstånd där barnen absolut skulle ha varsitt kinder ägg trots att samma ägg finns på Supermercadan för halva priset. Adde ville ha minst allt han såg i form av pokemonkort, gormitti kort, plastbilar hundar och pickadoller. Samuel börjar bli större och är så där lite pree teen och ville ha solglasögon som skulle vara coola. Vilket inte var lätt att hitta så vi övergav det för marknaden som skulle komma dagen efter. Lilla Loppan ville absolut ha en flamencoklänning. Ljuvligt söt i svart och rött med fransar och stora prickar J Själv ville jag bara ha en liten söt handväska i rosa mockaimitation. Maken prutade snällt och den blev min.

Sen begav vi oss tillbaka mot centre commercial Gran Alacant för att shoppa mat. Morfar hade tagit med en grill ifrån Sverige som skulle monteras ihop och vi skulle köpa lite kött att grilla. På Mercanada fanns det en fantastiskt fin kött fisk och en härlig fiskdisk. Synd bara att man inte kan plocka med sig lite av varje

gårdagens regn och oväder drar in över medelhavet och närmar sig

Som har hållt de flesta av oss varit vakna en hel del under natten då den spanska himlen har bjudit på ett sällan skådat fyrverkeri i form av över en timmes oväder.  Först åska, blixtar ösregn och till sist en rejäl hagelskur. Mellan midnatt och strax efter ett så höll himlen låda och det kändes som om hela huset på klippan skakade.

Nu på morgonen så ser man att det har varit stora krafter i omlopp eftersom hagelskuren slagit bort putsen ifrån mur och vägg. På marken ligger små putsbitar blandade med vattenpölar som en rest ifrån natten.

Loppan har sovit oroligt inatt, hon har sparkat och snurrat runt i sängen vilket brukar leda till att man får en fot i  ryggen när man minst anar det. Så sammantaget tror jag inte direkt att det har blivit någon fantastisk sömn under natten. Nu är klockan halv nio och alla är vakna. Mormor skall ta med Samuel och Filippa på en morgonpromenad medans kaffet och theet blir färdigt. Sedan skall morfar gå till fruterian och köpa färskt bröd. Lyxigt så här i slutet av oktober.

Det verkar vara en stark tradition/vana/call it what you want här nere i spanien som gör att ingenting direkt är öppet på söndagar. Vi tänkte efter att ha varit på en utflykt inne i Alicante, besökt en palmpark strax utanför densamma och badat i medelhavet nedanför den klippa som lägenhetsområdet gran alacant ligger på, att vi skulle åka ned till affären en sväng med barnen. Dels för att mamma och pappa skulle få lite vila utan glada barnatjut och springande små fötter men även för att de inte fick följa med till affären i går och det hade varit roligt att visa dem hur det ser ut där i en spansk affär. Så in med alla barnen i bilen, något motsträviga. De var inte alls så intresserade av att åka iväg som vi föräldrar tyckte att de skulle vara. Tanken var att vi skulle besöka det lilla lokala shopping centret Gran alacant centre commerciale men vi missade visst det där med helgdagen. Inte sjutton trodde väl jag att det var så pass traditionellt att det inte ens skulle finnas en enda liten mataffär öppen på söndagen. Av alla affärer där fanns, och det var ett gäng, var det bara en enda liten restaurang som var öppen, av de fyra mataffärer som fanns där var alla stängda, inklusive Lidl. Grönsaksaffären, sharken, elektronikaffären, blomsterbutiken ja allt var stängt. Men men icke förtrösta tänkte vi, vi tar och åker närmare någon större stad så måste där ju finnas något slags köpcenter eller störra mataffär öppet? Oh no. Så var icke fallet. I Los Arenales – allt stängt, kring aeropuerto – stängt stängt , och ända inne i Alicante där vi hamnade tillslut fanns inte en öppen mataffär. Men skall man välja att se det positivt så har vi i alla fall lärt oss hur man kör till flygplatsen från flera olika håll och vet numer precis hur vi skall köra torsdag morgon när bilen skall lämnas tillbaka och vi flyger hem.

barnen med mormor och morfar inne i Alicante på förmiddagen

jag packar som en galning. Både barnens små ryggsäckar som skall vara deras handbagage och i våran enda väska som skall med. Men jag har svårt för att komma på vad som egentligen skall med och vad vi kan komma att behöva. Det är inte första resan vi gör med barnen men det känns som om det vore det. Första resan var London för ett par år sedan och då var vi där ett par dagar tillsammans med min bror och hans flickvän. Det var ljuvligt. Jag önskar vi kunde göra om det snart igen.

Denna gången åker vi tillsammans med mina föräldrar. Vi skall ned till Spanien till den lägenhet min farfar och hans fru köpte en gång för länge sedan. Jag har varit där nere två gånger som barn. I elva års åldern och sedan när jag var 17. Jag minns det som mestadels positivt. Lägenheten är en liten trea på bottenplan i ett större komplex. Nära till poolen och utsikt över havet när man går längs promenaden på klippkanten. Hela komplexet ligger på ett berg /en höjd. Nu ser jag fram emot att visa detta för mina barn. Se det igen fast igenom deras ögon. Uppleva det tillsammans med mina föräldrar som köpte lägenheten av farfar något år innan han dog. De har fattat tycke för området och man ser hur det utvecklar dem och breddar deras horisont. Jag hoppas på att vi frammöver skall ha råd att åka ned tillsammans med barnen igen lite längre stunder.

Åh vad jag längtar till nästa år när maken slutar plugga. När han får ett vettigt jobb med en vettig lön så att livet blir lite enklare.

bild tagen på utsikten från trädgården nere i spanien. Bilden är tagen 2008.

Men man kan inte leva i drömmar om det som komma skall. Man måste våga leva även i nuet och nuet innebär här och nu. Här och nu skall vi resa tillsammans med mina föräldrar och få ett par härliga dagar tillsammans.

så skulle jag göra så mycket. jag tror faktiskt att om jag bara inte vora så trött så skulle jag nog både städa toaletten och skura golvet i köket. Eller iallafall städa upp på diskbänken i köket. Men nu när jag först kommer ifrån jobbet, springer direkt till gymmet för att träna zumba och direkt från gymmet till Netto för att handla kvällsmat. Nu är jag slut som artist och för att inte tala om mina knän. Zumban har visserligen sina roliga stunder men jag misstänker att det tar väldigt hårt på mina knän. Konstigt, jag väger visserligen för mycket och har inte direkt tränat nånting de sista åren men inte trodde jag att man skulle ha kassa knän som 35 åring.

Idag har inte direkt varit min bästa dag denna höst. jag vaknade med huvudvärk, hade cellprovsmottagning hela förmiddagen vilket är otroligt viktigt att det blir bra men mådde riktigt dåligt av värmen på rummet och den otroligt varma lampan i ryggen, kände mig skakig och började få ont över njurarna. Efter att ha lunchat med en kollega kändes det bättre och sen var det full fart frammåt tills det blev akut tidsnöd och dax att springa till gymmet.

busloppan somnar hos pappa

Sen här i kväll är det kaos, maken tentapluggar och är lika stresstålig som  ——. Bäst för honom att han klarar sin tenta så att vi kan njuta lite fredagskväll och ledighet 🙂

ja det är knappast frågan nu iallafall. För det regnar som sjutton. Iallafall nästan hela tiden. Nu är det lite lugnare utanför fönstret men nyss så blåste det storm och regnet studsade mot taket på altanen som gummikulor. Snart har de flesta av löven blåst av träden och de som sitter kvar börjar ändra färg och gulna.  Luftvärmepumpen som åkte på i veckan har jag stängt av för att det är så varmt inne. När altandören är öppen så hör man tydligt hur taket vill lyfta från sina bjälkar och hur det läcker på de gamla vanliga ställena.

Att byta altantak nästa år är verkligen en prio etta.

Idag jobbade jag till middag. jag visste ju redan från början att jag skulle hem och vabba med lilla älsklingen. Så efter en fullspäckad morgon med telefonsamtal, mail, pappersvändning, inskrivningaroch blodtryck så var det bara att snöra på sig snabb skorna och ta sig hem. Adrian är lika varm idag. Över 38 graders feber och den dära ynkliga svaga barnarösten som bara finns där när han är sjuk.

Älskade unge.

Så eftermiddagen har bestått av Cartoon Network, spagetti och köttfärs, Alvedon och glass. precis som en sjukdag skall vara.

glasskalas förra veckan

Men är det inte så att glass hjälper mot det mesta? Iallafall feber och uttråkning. Förinte bara hjälpte det mot lillebrors feber utan även lillasyster som är sympatihemma ( mest pga att maken inte orkade köra henne till dagis och hoppades på att få sovmorgon idag när lillemannen inte skulle till skolan) mådde såååå mycket bättre efter en omgång glass.

                                                         älskade ungar

lilla älskade barn. Hur viktig du är. En betydande kugge i det maskineri som är våran familj. En bit vi inte kan klara oss utan. Om du bara visste hur många nätter jag smyger in på ditt rum, stannar bredvid din sängkant, smeker din kind och överumplas av känslan att jag är så otroligt glad att du är min. Om du bara visste hur orolig jag är när du inte direkt kommer hem. orolig för allt hemskt och farligt där ute i den stora världen som jag inte kan påverka men samtidigt glädje över att du vågar utforska just den världen och göra den till din.

Om du bara visste hur älskad och efterlängtad du alltid varit. Från första aningen om att du fanns tills vi höll dig i våra armar till idag. Du är en ovärdelig gåva. Fortsätt att vara den fantastiska kärleksfulla speciella och egna person som du är. Det finns ingen annan som du och vi kommer alltid att älska dig för just den du är.

Varför är det alltid så?

Idag är bara en sådan dag. Redan när jag gick upp i morse så visste jag att det skulle bli tajt.  Jag jobbar till 18.00 på måndagar, 18.30 skall Samuel lämnas på innebandyn på andra sidan stan och innan dess skall  jag springa från jobbet till parkeringsgaraget (tar tio minuter) köra till dagis ( fem minuter) hämta Loppan på dagis (tio minuter) köra till skolan (fem minuter) hämta Adrian på skolan (fem minuter) köra hem och hämta Samuel ( fem minuter) och köra till andra sidan stan (femton minuter). Är det någon som får ihop den ekvationen? Inte jag heller. jag lyckades ta mig ifrån jobbet tio minuter tidigare och på så vis så kom vi bara lite sent till träningen men man skall ju inte direkt tro att det är över för det. Nä då skall vi passa på och åka och handla för mjölken och filen var slut . Det går åt i parti och minut här hemma. Så in på maxi med båda småttingarna, Loppan har inga byxor för de hade blivit blöta på dagis vid leken och hon hade inga extrabyxor på dagis. (tack för det – make) så istället har hon klänning och benvärmare. Adrian gnäller och har ont i sin hand som han gjort illa när han ramlat ifrån en klätterställning. Handla mjölk, åka hem med mjölk, sitta hemma i 20 minuter, packa in barn i bil igen för att hämta storebror. Och sen, hemma vid halv nio, då skall barnen ha kvällsmat, kissas och borstas tänderna. Gissa vem som är mest slut av alla?

Japp det är rätt, tiden räcker aldrig till. Så nu skall jag gå och lägga mig och hoppas att denna dagen tar slut och en ny lättare dag tar sin början med mer tid för allt.

                                          sovande mini troll