Så innebär det rent krasst att det också är dax för en ny vecka. De rullar på så fort. Jag har verkligen inte direkt alla gjort nån som helt nytta denna helgen. Jag har heller fullt ut dekadent ägnat mig åt att slappa framför gamla tv serier av dålig kvalitet och att arkivera foton och gamla blogginlägg. Nu har jag så där härligt nyduchad krupit ned i sängen med iphonen, the secret och min snarkande make. Barnen sover lugnt. Vi har det otroligt bra som har tre barn som alltid har sovit bra, det är lätträknade tillfällen som de krånglar och få oftast i samband med sjukdom. Påtal om sådant så håller jag på att bli förkyld igen. Suck. Vi som snart ska iväg. Suck. Hoppas på att veckan inte blir för stressig. Godnatt.

Varje morgon som lilla sonen eller dottern kommer intassandes, klättrar försiktigt upp i sängen och kryper ned mellan oss så inser jag att morgonen nästan är här och det är snart snart dax att gå upp. Visst kunde jag försöka få dem att sova längre men oftast ligger ingen av dem stilla utan snor runt så det blir inget direkt bekvämt eller avslappnat. Precis när jag ligger där och velar så önskar jag inget annat än att få sova en stund till. Speciellt en morgon som denna när vi satt uppe sent igår. Jag fastnade i bloggarkivet och så tittade vi på film och serier till klockan var närmare två. Det blir inte jättemånga timmars sömn om barnen vaknar runt åtta.

Så tio över åtta hade jag överläggning med mig själv och köpslog. Ena delen av mig lobbade för en ordentlig sovmorgon vilket jag gott kunde ta eftersom maken öppnade sina blåa först strax efter tolvsnåret igår och kom ned 20 minuter senare, men den andra delen älskar dessa ensamma stunder här nere innan hela familjen har vaknat. Så det var kanske egentligen inget svårt val. Hade jag berättat detta för min inneboende tonåring hade hon skrikit högt. Minns fortfarande den tiden när man var i 13-15 års åldern och verkligen kunde sova _HUR_ länge som helst.

hårda förhandlingar med söt liten mysgosse

Nu har jag istället överläggning med Adrian om just hur tidigt man skall göra frukost. Mina barn är nämligen vrålhungriga så fort som de kliver ur sängen. Mellankillen är värst och lilla dottern inte långt efter. Idag vill han ha kokt ägg till frukost den lille mannen. Och ja, inte mig emot. Jag vill bara förhandla mig till lite vila här vid datorn först.

Det där fantastiska ljuset finns återigen utanför fönstret. Jag sitter tyst och stilla ensam i vardagsrummet och bara är. Det känns som om jag sakta fylls på med lust och inspiration, som om de tunga stunder och mörka tankar som färgat mitt sinne de sista veckorna äntligen börjar skingras och lösas upp i det fantastiska inspirerande ljuset. Det började egentligen lösas upp knutar redan igår när jag hade ett långt samtal med våran oerhört inspirerande fantastiska kurator på ungdomsmottagningen. Vilken kvinna. Jag dras som en fladdrande trasig insekt från mörkret till det ljus hon utstrålar.

Jag mådde lite bra redan där.

idag känns det som om inspirationen är tillbaka. Hoppade ur sängen vid åtta även om jag var tröttare än vad jag vill erkänna och ögonlocken var tunga. Gav barnen frukost och  kröp in i min vita fluffiga morgonrock som var en julklapp från maken förra julen. Sen dess har jag gjort ingenting på ett sådant där behagligt sätt. Eller tja. Inte ingenting för jag har sprungit och tvättat, tatt ur disken ur maskinen, fyllt på kryddburkar ( jag vet att jag är lite tokig, varför kommer man på nått sådant klockan halv nio på morognen mitt i all sin sömndruckenhet) beundrat massproducentens teckningar och plockat lite så där lagom. Men det känns som ingenting och det är väl egentligen det som är det viktiga?

Så när jag sitter här i ett helt operfekt hem och ser röran framför mig känner jag inte längre att jag suckar och gråter innombords över denna röra som jag aldrig verkar få ordning på, nej idag när sinnet är lätt och inspirationen rinner genom venerna så känns det snarare som möjligheter. Åh vad jag vill igen. Vill fixa vill pyssla, vill städa och sortera och idag känns det inte som något betungande utan tvärt om. Det känns lätt. Och jag önskar att det håller i sig ett tag.

mitt hem är verkligen inte perfekt eller som nån slags inredningstidning men det finns tid för att sitta ned och njuta av det som är vackert

Men innan jag gör något skall jag först sitta här en stund till. Bara andas och vara. och njuta av de vackra liljorna på bordet som gör mig så där lite lagom inredningslycklig!

Bara häromdagen fick luftvärmepumpen sättas igång. Inte för att det egentligen var så där rysligt kallt hela tiden men just när man kom upp på ovanplan för att lägga sig så var det riktigt kallt i sovrummen. Visst sover man bättre när det är svalare men att ligga och huttra är heller ingen hit. Så luftvärmepumpen kopplades på och nu blåser den snällt ut varm luft för att vi skall ha det lite mysigare inne när höststormarna rider utanför.

Idag när jag åkte till jobbet var jag tvungen att skrapa rutorna på bilen. Det var minusgrader ute och jättejättekallt. Det blir att hämta ned riktiga vinterkläder i helgen och ta fram alla värmeljus. Tur att det blir Spanien snart. Ett avbrott från kalla höstsverige och ned till varmare breddgrader 🙂

Imorgon är det åter fredag. Veckorna verkligen bara rusar iväg och patienterna avlöser varandra. Den ena mer faschinerande livshistorian än den andra. Jag glädjs och är stolt över mitt jobb. Tänk att det fortfarande kan vara så fantastiskt.