födelsedagstårtan håller på att tina. Väldigt god var den!

Jag bestämde mig. kanske redan innan födelsedagen men igår blev det definitivt. En trettiosexårig era har gått i graven och nu är det första dagen på det nya. Efter att återigen fått antydningar och menande blickar om att jag skulle planera för eller redan vänta barn igen så ville jag mer eller mindre gråta. Varför bryr jag mig så lite om mig själv.

Så jag har satt upp mål för mig själv. Men det stora målet är inte det som ännu inte ens anas i horisonten. Det är att varje dag vilja göra sitt bästa för sig själv. Att varje dag kämpa för ett friskare och starkare jag. Om fyra månader så skall vi åter iväg och åka skidor. Tills dess vill jag ha kommit i form. Eller iallafall i bättre form än nu.  Idag är första dagen som jag kämpar för att nå detta målet. Så vad har jag idag gjort för att nå målet.

Jo en tmmes Zumba träning, dock under grav protest från mina knän. Men det är en start och jag skall fortsätta på det viset.

Detta är bara första dagen på resten av mitt liv.

istället för att skriva något djupt om de år som passerat och de som förhoppningsvis komma skall vilket idag känns hur svårt som helst så vill jag dela med mig av just trettiosex viktiga saker, personer, händelser som har påverkat mitt liv och gjort mig till den jag är idag. Trettiosex minnen helt enkelt från de år som mitt liv bestått av.

* 0 – söndagsbarn  jag föddes på en söndag, söndagsbarn föds enligt ramsan till ett gott liv, inte heller var det vilken söndag som helst utan jag föddes på fars dag där en söndag i november. Första barnet, föddes under tiden mina föräldrar studerade till lärare i Växjö. Mamma var precis färdig och pappa var på slutet av sin lärarutbildning. (Söndagsbarn får leva och njuta rikt och vist och sedan berömligt sluta)

* 1 – flytt , inte ens ett år fyllda flyttade vi från Växjö där mina föräldrar studerat till halland. Så jag är  snål smålänning i grunden med en vacker hallänsk dialekt.

* 2 –  äldre generationen – de första betydande personerna i mitt liv förutom mina föräldrar var min mormor och morfar samt min farmor. Av dem har jag alltid kännt mig vilkorslöst älskad och jag känner en sådan innerlig tacksamhet över att ha haft sådanna fantastiska människor i mitt liv ända från början.

* 3 – minne – här någonstanns har jag mitt första aktiva minne ifrån. Jag minns att jag har på mig en röd plysch overall med dragkedja över hela magen och springer fram och tillbaka i korridoren och tänker att jag finns här och nu.

* 4 – bror – jag fick en lillebror, idag 32 år gammal

* 5 – dagmamma– jag och min bror blir dagbarn på en bondgård på landet. Jag har aldrig själv gått på dagis utan bara varit dagbarn och att vara på en bondgård var både läskigt och spännande, fullt med skrymslen och vrår att gömma sig och leka på.

* 6 – förskola.  Jag började på förskolan, jag hatade det mestadels av tiden. Kände mig alltid utanför och fröknarna särbehandlade barnen. Det enda jag minns som positivt från den tiden är pysslet.

* 7 – skolstart. Jag minns skolan med kluvna känslor, sträng gammeldax fröken som spelade pekfinger piano och läste bibeln, jag hade lätt för mig så att lära var aldrig svårt.

 * 8 – lillebror – min andra lillebror väntas men jag hinner fylla nio innan han föds.

* 9 – hästar. Som yngre var jag hästtjejj. Jag började ta ridlektioner som nioåring och gjorde nog det tills jag var en 14-15 år. Under den tiden har jag haft två sköthästar. Min dröm är att nått av barnen en dag längre fram skulle få ett hästintresse och att det kanske är ett intresse som vi skulle kunna dela.

 * 10 – bestemor – min farmor kommer från danmark, så hennes mamma, min bestemor besökte vi varje år fram tills jag det året jag fyllde tio år och hon dog. Finaste lilla bestemor. Fortfarande så tydlig i mitt minne. jag är föresten döpt efter henne. Hon hette Petra.

* 11- min farmor har alltid varit en sk loppis tant och det är tack vare henne jag älskar att springa på loppmarknader eller begagnatbodar. När jag och min kusin var små (8-10) så fick vi ofta åka med henne överallt. Hon hämtade oss på fredagen, vi lekte och hade myskväll tillsammans, hon gjorde dansk äpplekaka och löste korsord. På lördagen åkte vi på loppmarknad någonstanns i närheten och sen fick vi lördagsmys tillsammans med farmor på kvällen.  Helt fantastiskt. Älskade lilla farmor.

* 12 – sorg. När jag var 12 år dog min älskade mormor, vi hade en otrolig innerlig relation hon och jag så det gjorde ont. Mycket och länge. Dock är det hon som en gång var min inspiration till att bli den jag är idag.

* 13 – konst – på högstadiet vägrade jag läsa språk till min pappas stora förtret. jag var inte alls intresserad utan valde konst och konsthantverk istället. Jag har aldrig ångrat det även om det kanske inte gav så mycket då. Jag älskade att rita och måla och även om viss tid flummades bort så var det ett kreativt andningshål.

* 14 –  högstadiet – och tycker att livet är allmänt jobbigt. Tonårstiden är inte direkt något jag minns som nått positivt. Snarare ångestfyllt och oroligt.

* 15 – val – jag valde linje en gång efter på vilka jag kunde slippa läsa matte och fysik mm. Jag valde mellan teaterlinje och vårdlinje, sökte båda, kom på reservplats på teaterlinjen (nr 6) och kom in på vårdlinjen och därmed var mitt öde beseglat.

*16 – relationer  – min första riktiga pojkvän hade jag när jag var sexton, blev sambo som 18 åring och har varit förlovad två gånger innan jag träffade min man. Jag tycks oftast träffa på snälla killar som inte riktigt gett mig något motstånd men har även haft en sambo som var grymt svartsjuk och gav sig på att slå på saker och ting. Han slog aldrig mig men jag gick rätt så snabbt när jag insåg åt vilket håll det var på väg. Sedan den dagen finns det inte en man som bestämmer över mig.

* 17 – Peter Le Marc – musik har alltid betytt otroligt mycket. kanske speciellt i tonåren men även nu trots att jag lärt mig uppskatta tystnaden mer på senare år. Helst lyssnar jag på peter Le marc som den flitige läsare av denna blogg säkerligen redan har märkt. Numera lyssnar jag inte lika mycket som förr men jag varvar avslappningsskivor och Peter le marcs starkare än ord box som sov musik.

* 18  flytt – jag växte upp i ett litet samhälle utanför stan vilket var idylliskt som liten men i tonåren vantrivdes jag fruktansvärt och längtade bort, var 18 när jag flyttade hemmifrån och in till stan.  

* 19 – jobb – jag får jobb innom vården direkt när jag slutar skolan, när jag var 19 så jobbade jag på bäckagårds sjukhem som sedan har följt mig igenom livet. Jag jobbar även som personlig assistent och jag lämnar min lilla etta för en liten trea i samma område

* 20 – fast tjänst – får en fast nattjänst på ett privat sjukhem

* 21- sambo – för första gången på riktigt.

* 22 – lägenhet – köper en bostadsrätt centralt i stan.

* 23 – singel – lever för att jobba och festa med kompisar

* 24 – gravid – när jag blev gravid så insåg jag att jag ville bli barnmorska. Här började drömmen.

*25 – Samuel – min son födsoch mitt liv blir aldrig mer det samma

* 26 – sjuksköterska – kommer in och börjar på sjuksköterskeprogrammet

* 27 – hus – köper hus helt själv till mig och min son.

* 28 – sambo  – Mikael flyttar in

*29 – Adrian – min andra fina son föds

* 30  – examen – jag slutar på sjuksköterskeprogrammet och tar examen, samma år kommer jag in på barnmorskeutbildnignen

* 31 – Filippa – strax innan min trettioettårsdag föds min älskade lilla dotter

* 32 – barnmorska – jag tar barnmorskeexamen

* 33 – drömmjobbet – börjar jobba på MVC

* 34 – året där allt hände – morfar går bort, fast tjänst på jobbet, vi gifter oss

* 35 – husbil – vi köper vår första husbil och åker iväg. Förhoppningsvis inte den sista.

* 36 – vem vet vad livet nu för med sig?

det är tisdagskväll och det mörknade redan innan jag lämnat mitt rum på barnmorskemottagningen. Det skymmer medans jag halvt springer  till parkeringsgaraget där jag brukar ställa bilen. Jag längtar hem. Försöker få dagens stress att rinna av mig som vatten på en gås. Det är svårt, speciellt en dag som denna när det varit mycket att göra.

Jag älskar mitt jobb men i vissa stunder, sådanna som ingen kan påverka, är det tungt. För lite folk, för mycket att göra och frustration när man inte kan nå upp till sin fulla potential. Därför är det skönt att få komma hem till de sina.

En timme tidigare unjefär mot vad jag brukar komma hem men det är ingen hemma, maken har redan åkt iväg med småttingarna till simskolan en timme för tidigt. Så för en stund är det bara jag, största sonen och gultofskakaduan Martina som är här hemma. Papegojjan bor i vanliga fall hemma hos mina föräldrar och nu när de är bortresta lite så passar Tina på att göra ett besök hos oss.

Ett par timmar senare är alla hemma. Älskar att få krama om de små blötdjuren med rosiga kinder och simskoleblött hår.

härliga ungar

Jag har gjort det förr. Lovat och misslyckats. Det är svårt att ändra på hela sitt liv. men om ett par dagar fyller jag ” närmare 40 än trettio” och även om åldersnojjorna lyser med sin frånvaro så är det dax för att bli en annan jag. Härmed har jag nu officiellt skaffat mig ett mål. Om ett gäng månader så skall jag åka på skidresa men man, barn och goda vänner. Tills dess skall jag vara i tja om inte toppform men nästan. Tio kilo av mig skall försvinna och jag skall orka åka skidor en förmiddag utan att flåsa mellan skidtagen. Så istället för beach 2011 så blir det ski 2012.
Det är målet.

Nu ska jag bara fundera ut detaljerna.

Men jag lovar mig själv detta! Ett första steg på
Vägen mot att bli vältränad!

Höstlov

Sista dagen på höstlovet och jag är avundsjuk. Sotis, svartsjuk, ja kalla det vad du vill och jag är precis allting. Maken är hemma och firar höstlov med kidsen och jag är fast på jobbet. Missförstå mig rätt.  Jag har en slags passionerad kärleksaffär med mitt jobb men när det är höstlov behöver en mamma få vara med sina barn. Men då vi var iväg i Spanien förra veckan och det krävdes en hel del av min redan ansträngda tidbok och hårt drabbade semesterkassa så fanns inte alternativet att ta ledigt på höstlovet också. Så jag sitter på jobbet och är riktigt grön av avund. Kommer hem sent på kvällen när det mörknat för länge sedan och har missat allt.

Worst of all är ändå att han inte uppskattar det utan gnäller på sitt gnälliga mansgrisvis om jobbiga barn som bråkar och är högljudda. När jag hade gjort precis vad som helst för att få vara med dem och leka, mata ankor i sjön på Galjgberget, besöka sagoängen för att leka eller göra lövänglar på marken.

Men nån måste dra in alla balubas i familjen och just nu när maken studerar så är den någon jag. I unjefär åtta månader till är jag brödmakerskan och får snällt masa mig till jobbet i ottan och komma hem sent. Men sen. När han är klar i juni.

Då. Blir.Det. Andra. Bullar.

Då är det min tur

                                            barn matar ankor i landalasjön på galgberget

                                                                    on the top of the world