Dagen började vackert och stämningsfullt med snö. Som jag längtat. Det är ju något väldigt speciellt när den först snön kommer. Speciellt om man som vi bor i de södra delarna av landet och mer sällan får något vidare snöfall. Om man bortser från förra och förrförra årets vargavinter så tror jag inte att det varit nån vidare vinter sedan jag var riktigt liten. Då bodde vi högst upp på en stor backe i en liten by och det var alltid lika spännande och läskigt att se om man kom upp för backen när det var halt. Nu vet vi inte vart vi vill bo riktigt men just den biten med att bo i en hal backe kan vi hoppa över tycker jag. Annars gillar jag vinter och snö. Det enda jag ogillar är halkan. Och slasket.

Nu på vägen hem ifrån Ullared snöar det som sjutton och är nollgradigt så en del av snön ligger kvar. Det är både vackert och läskigt när det känns dom om någon slungar snöflingorna mot bildrutan. Vi kör riktigt sakta emellanåt efter ett gäng bilar som liksom vi tack i lov inte verkar ha bråttom alls. Det är skönt att vara ledig lite till och kunna avnjuta tre lediga dagar till innan julafton.

en måndagsmorgon. Godmorgon allihopa. jag hoppas att ni allihopa är utvilade efter en skön fjärde advent.

 Idag har jag gåt tupp lika tidigt som om jag skulle jobba. Väckt storesonen och satt fram frukost till honom. Efter en stund kom lillasyster nedskuttandes och ville sitta med oss så vi tre avnjöt tillsammans en pannkaksfrukost och tittade på julkalendern ihop. Det är så sällan som vi får sådan kvalitetstid tillsammans. Jag är glad att jag valde att åter igen ta ledigt så här veckan innan jul. Det är skönt att i lugn och ro kunna fixa hemma inför julen. dagen idag kommer att bestå av små plock. En vänninna med barn kommer hit och så skall vi pyssla tillsammans med barnen. Jag skall hämta ett paket i stan med julklappar och maken skall jobba kvällen och jag skall rodda hem kvällsmat och innebandy träning i egen regi.  hoppas att alla får en fin dag!

tycker denna bild på kvällshimlens kaos stämmer rätt så bra med alla de kaotiska tankar och känslorna som just nu svämmar över innuti mitt sinne. Bilden är tagen tidigare ikväll när jag och Loppan tog en liten fotopromenad medans mörkret sänkte sig. Jag faschineras av himlabilder, speciellt bilder  som i mitt sinne blir lite så där dramatiska med alla de fantastiska skiftningar och skådespel som naturen kan bjuda på.

Lika bra skådespel har jag erbjudit här hemma ikväll. Jag har nämligen kört en snart fyra timmars vension av “den rabiata uttröttade frun goes bananas ” säsong 9 avsnitt fem, vension sjuhundra sjuttio elva. Jag tycker mig nästan kunna den utantill nu. Iallafall så bra att jag knappt behöver låtsas skådespela längre utan fullständigt lever mig in i rollen som missnöjd fru till en iallafall justidetögonblicketmansgris som mest har suttit på räven* hela dagen.  Replikerna kommer av sig själv numera.

Åh vad jag blir trött på allt sådant här trams, allt “män är från mars kvinnor från Venus  BS” , all rak kommunikation, alla försök till fördelning av arbetsuppgifter, alla tjat, alla listor och kanske framför allt alla ursäkter för att inte följa någonting av ovanstående. Kan vi inte bara vara vuxna människor som bor tillsammans i ett gemensamt hem, med gemensamma barn, gemensam ekonomi och gemensam ansträning att vilja göra nått bra av det? Varför skall den ena partern (läs jag) behöva tjata sig blå medans den andre (läs inte jag) tycker sig komma undan med urbota korkade ursäkter som, “men jag kommer ju aldrig ihåg sådant”, “men jag gick ju ut med soporna både i förrgår och dagen innan dess så jag har ju visst gjort NÅGONTING.”

Min make har många fördelar, tyvärr en del nackdelar också, precis som jag och så som alla andra. Problemet som svämmar över just idag är väl att jag sällan känner mig speciellt uppskattad eller uppbackad. Make tar gärna ansvar för fin matlagning både nu och då, helst riktigt rolig och fin matlagning också, han har fullständig pejl på varje teknikpryl i huset och var orginallådan till den ligger och drar gladeligen fler sladdar överallt för att om vi bara installerar denna lilla lådan också så kommer allt bli fina fisken serru. Och det är bra. Jättebra. Iallafall ibland. När man behöver den dära nya teknikprylen. Men det är knappast allt i ett hushåll. Och det är knappast de tråkigaste sysslorna han väljer. Så ofta känner jag mig ganska ensam som vuxen och då får jag ett litet utbrott.

Så här efteråt så är mitt inre mest ett kaos. Det drar och sliter i mig från alla håll och kanter och jag vet inte riktigt vad jag vill. Stanna? Gå? Flytta? Terapi?

 Jag antar att livet får utvisa helt enkelt.

*räv = i våran familj säger vi räv när vi menar röv som min lille son sa till mig häromdagen

Igår blev vi plötsligt brnfria. Ett tu tre så satt vi här ensamma en lördagskväll klockan halv sju och visste inte riktigt vad vi skulle göra. Maken hade som förslag att vi skulle gå på bio vilket visserligen lät väldigt lockande men samtidigt visste jag inte riktigt som jag skulle orka fullt ut eftersom bion började 21.40. Så istället åkte vi och köpte massa plockmat och slog oss ned framför Så mycket bättre och bara var. Skönt, tråkigt, töntigt, slappt och så så så välbehövligt.

Fast jag kan inte hjälpa det. Jag mår inte riktigt bra när jag inte har barnen hemma. Visst är det skönt att vara barnfri ibland men jag känner mig alltid så där halv när de inte är här. Speciellt på morgonen dagen efter. Det är liksom en sak att ha barnvakt för att man skall på fest eller bjuda hem folk eller bara åka någonstanns, men att ha barnvakt bara för ingenting alls har alltid för mig kännts lite meningslöst. Jag har inte satt barnen till världen för att lämna bort dem när jag inte behöver och de sitter djupt rotat i mig. Jag har full förståelse för att andra gör det och njuter av det och jag önskar att jag med kunde göra det. Ungarna älskar ju att vara hos mormor och morfar och gårdagskvällen var för deras skull. För att få njuta av att vara nära den generationen.

Så när vi satt där själva i soffan och avnjöt den ena låt tolkningen efter den andra och smakade på lyxig kräftröra, goda räkor, ostar, inlagda kronärtskockor, små goda championer och annat smaskigt så kunde jag inte låta bli att känna mig tom. Det smakade inte med vin så det fick stå kvar orört i köket och tröttheten tog över efter ett tag. Så den barnfria kvällen blev ingen partykväll direkt och nu när det är söndagens morgon och jag inte längre  kände för att ligga kvar i sängen så saknar jag dem. Alla tre. jag lyssnar men det är så tyst och tomt i huset, som om allt liv sugits ur rummen och kvar finns bara jag och en snarkande make på ovanvåningen. Nu längtar jag bara efter att de skall komma hem.