om att backa bandet

Posted on

vad var det som gick fel egentligen?

Hur blev det så här?

Kan någon förklara?

Det var ju inte så här som det skulle bli. jag skulle ju inte bli en sådan där mamma som inte har koll på när hon skall hämta barnen på fritids eller förskola, jobbar så sent att hon är sist kvar på jobbet och får låsa, släcka och kolla skrymslen och vrår. Jag skulle definitivt inte bli den mamman som hämtar sina barn sist av alla på dagis och kommer inrusande efter stängningstiden är passerad med 2 minuter för att snabbt dra vidare till nästa ställe.  Idag är ingen bra dag helt enkelt. Idag är en dag som jag gjort allt det dära ovanstående som jag aldrig skulle göra.  Jag skulle ju liksom vara värsta morsan ever. Ha stenkoll på allting samtidigt som jag ständigt prioriterar kidsen före jobbet, hinner med allt och alla, bakar grymmaste kanelbullarna och ordnar magnifika barnkalas. Det började ju rätt okej iallafall. När älsta sonen var liten så hade jag hur mycket tid som helst.  Jag pluggade i många år och han behövde sällan vara långa timmar på dagis. Vi hade inte så mycket, iallafall inte om man tittar på materiell standard eller high tech teknik och avancerade prylar, men vi pysslade, bakade och umgicks med vänner.

Jag hade drömmar då. Drömmar om att en dag bli barnmorska med stort B. Att jobba på mödravården och köra ultraljud. Jag bra visste att det var _jag_ och att jag en dag skulle nå dit. Tillsammans med min son levde jag ett mera rikt och fantasifyllt liv där målet kom närmare och närmare för varje dag.

Nu är det målet nått, iallafall en del av det, jag har fortfarande drömmen om ultraljud kvar men i övrigt så drömmer jag inte längre så mycket. Jag lever för att jobba, komma hem med barnen, städa, äta umgås med familjen en stund och sedan däcka av utmattning. Jag lever drömmen men ändå undrar jag ibland om det är värt det.

Jag vet att jag skulle kunna jobba mindre. Men det är svårt när vi är en stor familj och behöver pengarna under tiden som maken studerar. Jag vet att jag kunde gå ned i tjänst och vara hemma mer med barnen. Fast samtidigt vill jag ju leva den delen av drömmen med, jag vill kunna jobba heltid med det jag älskar mest av allt. 

Ibland vill jag bara backa bandet en stund. Det är då vägen blir viktigare än målet.


om en älskad son

Posted on

Tiden går fort när man är lycklig sägs det. Eller så är det bara att det går fort när man är tillsammans med de man älskar. Elva år har det iallafall gått sedan du föddes älskade son. Elva hela år.

Jag satt nyss och tittade på korten från när du var liten, från en liten illande röd baby med svart hår och blåa ögon som senare blev vackert brungröna, till den lilla sprudlande två åringen som sprang  kring mina fötter med samma ögon nu sprudlande fulla av glittrande bus till skolpojken som lärde sig skriva, cykla, räkna och växte till den underbart fina stora kille som vi har hos oss idag.

I veckan var vi tillsammans på utvecklingssamtal du och jag och det är som alltid en glädje att höra omdömmena om dig. Du är bra på att räkna, se sammanhang, lösa problem och söka information. Du läser med glädje engelska glosor och gör de finaste adventsljustakar i trä. Men det bästa omdömmet är ändå det som din lärare säger med ett innerligt varmt leende på läpparna. “Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det är en fantastisk go och härlig grabb ni har.  Samuel det kommer att bli något stort av dig.”

Jag har aldrig hoppats på pefektion, eller att du skulle flyta igenom alla stationer av liver utan minsta problem. Jag har heller aldrig önskat att du skall vara främst och bäst i allt. Det jag har hoppats på och önskat  för dig älskade unge är just detta. Ett stort och varmt hjärta. En vilja att ta sig frammåt i livet och ett driv efter att göra rätt, men också förmågan att göra fel utan att känna att världen går under. Så som när du spelar match på innebandyn och kommer hem när ni förlorat med 17-2 och ändå känner att det är rätt kul att fortsätta för att det är kul att spela.

Älskade unge.

Efter att ha fått följa dig dessa elva år på vägen kan jag bara önska innerligt av hela mitt hjärta att jag skall få fortsätta följa dig under många många tiotals år till. Att se dig växa upp, bli den tonåring du nästan redan är, bli kär och få hjärtat att både bli krossat men också att sjunga av lycka. Ta körkort och uppleva den första friheten. Flytta hemmifrån, välja bland livets olika vägar, skola, jobb, vänner, hobbies och livsfilosofi. Jag längtar efter att få se dig bli den man jag anar att du kommer att vara.

Stark och stolt, trofast och kärleksfull. Jag önskar dig varken pengar eller karriär utan jag önskar dig lycka och att livet skall behandla dig lagom snällt. Även om man växer av motgångar mer än i medvind så önskar jag inte att du skall behöva möta allt för mycket av det tunga och svåra.

När jag sitter på din sängkant ikväll när du somnat och sakta smeker din fräkniga mjuka kind så som jag gjort så många gånger förr har jag bara en enda önskan och det är att alltid få finnas för dig.

Låt mig alltid få vara den öppna famnen, låt mig vara den som kan ta emot när du faller, låt mig fylla ditt hjärta och själ så fyllt av mammakärlek att det räcker en hel livstid.

Vad som än händer så finns jag alltid där för dig.

Imorgon, på din elva års dag skall du firas av oss som står dig närmast.  För att vi älskar dig så innerligt och vill inget heldre än att vara tillsammans. Du får välja både middag och fika precis som du önskar och sedan skall du få öppna paket. Ekonomin tillåter inte iår att vi ger dig allt vi önskar för dig, men du skall få ditt innerligt önskade minecrafts spel, en ny säsong av Buffy som vi kan titta på tillsammans, lite böcker och filmer och en slant. Men mest av allt skall du få all den kärlek vi tillsammans kan uppbåda. För att visa att vi tycker att det är helt fantastiskt att just DU finns här hos oss.

Älskade son.

Älskade unge.

Det bästa som finns.

Så sov gott min lilla stora tioåring. Imorgon är det din elfte födelsedag.


om storm och oväder

Posted on

helt plötsligt försvann allt ljus ur rummet. Genom fönstret hade tidigare blekgula ljusstrålar silat in igenom allt det gråa. Trädgrenarna som kala och tomma nu när alla löven ramlat av vajjar i blåsten.

den klargröna gräsmattan på marken blir en lustig kontrast mitt i höststormen.

Det är söndagsmorgon och jag mår ff inte helt tipptopp efter fredagens omgång. Igårkväll hade jag en sådan där oro och ångest i kroppen som jag får ibland när jag inte känner att jag gjort någon nytta

så idag får det bli att göra just det. Nytta.

 lillebror och lillasyster tycker att det som gör störst nytta är att öppna julkalendrarna 🙂


omtanke

Posted on

                                                                 Aningens lite julstämning hemma

Igår var ingen smidig dag direkt.  Akut magsjuka fick mig att springa hem ifrån jobbet och sedan spendera resten av dagen utslagen i soffan med en lika dålig make i andra änden av vår vita hörnsoffa. Fy sjutton. Det var länge sedan jag mådde så dåligt. Min lillebror var snäll och hä’mtade barnen ifrån dagis och skolan för att inte smitta någon vidare. Det enda som lyckades få stanna kvar i min mage länge nog för att påverka på något vis var lite coca cola, youghurt och jordgubbs proviva. Jag vet, superkasst men så var den uppriktiga sanningen.

Idag mår jag bättre, tack o lov, liknande åkommor brukar ju snabbt  blåsa över. Redan när jag vaknade så kände jag mig bättre och klev upp med ungarna vid åtta tiden. Vågade inte riktigt äta med en gång men fixade frukost till de små älskade trollen och lät dem äta till cartoon network. Är det lördag så är det.  Känner mig innerligt tacksam över att de slapp ifrån att bli dåliga denna gången. Vi pysslar en stund tillsammans. Lillkillen slår in julklappar han gjort till mormor och morfar på fritids. Egenhändigt designade pärlplattor som blir perfekta att hänga i julgranen. Lilltjejjen dekorerar för fullt med glitter och färg. En ask som mormor skall få. Det är härligt att pyssla med dem även om de bara klarar ut att pyssla kortare stunder åt gången innan tålamodet tryter.

Men det är inte bara barnens tålamod som tryter, så gör även mitt, för är det något som jag inte har tålamod med så är det att vara sjuk. Redan i morse när jag kände mig piggare ville jag genast orka med allt som jag brukar och helst lite till.  Jag har mer eller mindre hela dagen fått stoppa mig själv från att gå igång med dammsugare, storstädning, röjja ur kylskåpet eller dra igång en träningsvideo och svänga lite kettlebells. Jag är så förbaskat dålig på att ta hand om mig själv. När jag är frisk är jag för lat för att träna och göra mitt bästa kost och aktivitetsmässigt och när jag är sjuk är jag för stressad för att vila.

Nästa års löfte till mig själv skall vara mer omtanke. Omtanke om allt och alla men kanske mest med mig själv. För det är jag riktigt usel på.

Men imorgon skall jag träna om jag mår bra. Så det så. För det är också ett sätt att ta hand om sig själv på.


Om morgon stress

Posted on

Min vackra orchidee som maken införskaffade i förra veckan. Dyr som skamm men vacker som …..

Idag var det dax för utbildning på jobbet. Istället för att vara på jobbet strax efter sju så började utbildningen på sjukhuset vid åtta. Så idag fick jag helt enkelt en extra halvtimmes sovmorgon plus att jag fick förmånen att äta frukost och titta på julkalendern tillsammans med Samuel. Årets julkalender verkar ha potential. Iallafall fick jag en sådan mysig stämningsfull känsla i kroppen. Så idag måste en julkalender införskaffas. Första december! Nu börjar stämningens och njutningens tid.