trött.

Det känns som om det är det jag oftast skriver just nu men det har varit en ofattbart jobbig vecka. Den inre stressen över att bli färdig och kunna lägga ut huset till försäljning är fruktansvärd. Tiden räcker inte, orken tryter och pressen ökar för varje dag.

Idag är det torsdag och jag har röjjt en massa i klädkammaren, ut med massa kläder som inte används för tillfället. upp med dem på vinden för att göra pats för allt det där som inte måste stå framme. Jag vill bara vara färdig nu.  Imorgon skall vi fira tre jubilarer och då finns det inte mycket tid kvar. Vi firar min mamma som fyllt 60 år, min bror som fyller 33 och min älskade lilla son som fyller 7. Stora fina grabben. I present skall han få en ny stor cykel, stararsleksaker, fotbollskort, littlest pet shop och två fina par byxor. Älskade unge.

Just nu skulle jag vilja stanna tiden ett tag. Röjja klart och vila en stund och sedan köra på igen. Just nu går livet lite för fort.

Starten på denna veckan har inte varit roligt. Feber, kräkningar, ont i magar, rygg, ben och alla möjliga + omöjliga ställen. Jag gick till jobbet igår fast jag helt klart borde stannat hemma. Det kom jag fram till rätt fort efter att ha börjat må illa och kallsvettas när febern steg. Sen fick maken åka och jobba lite extra och jag fick stressa hem snabbt som ögat för att hämta barn på skola och dagis. Idag gick jag till jobbet igen men med den inställningen att jobba halvdag och sedan flexa ut. Det är möte onsdagseftermiddagen och då jag stod större delen av föräldrautbildningstiden idag och mådde dåligt ( ont i magen och kallsvettades) så kände jag att det var ok att flexa ut och hoppa över mötet. Väl hemma har det varit det samma hela eftermiddagen. Mår bra ena stunden, kallsvettas och frossar nästa.  Så det är inte direkt någon behaglig flex men den tas så tacksamt emot.

*fniss*

Vilket anlete då kan man fråga sig. Men jag jobbar på. OCH svettas kan jag tillägga. Men svetten har nog mer med febern och själva arbetsbördan att göra än mitt anlete. Vad det nu må vara för någonting. Ja jag vet, eg är jag sjuk idag med och borde ligga på soffan och tycka synd om mig i minst flera dagar till (iallafall timmar). Men jag pallar inte. Seriöst alltså. Jag hade en helg på mig att göra iordning ute och när en dag försvann så var det bara att köra på.  Nu skall nya stenen läggas. och det skall bli så fint på framsidan. Orkar jag så lägger jag ut  bilder sen 🙂

tack o lov o pris för Ibumetin. Efter att jag kollat febern innan så tog jag en Ibumetin och hoppades på det bästa. Nu mår jag _nästan_ bra. Jag har tom kunnat äta. Visserligen bara glass för det var det enda som jag var sugen på men ändå. Jag har annars inte fått i mig någonting alls idag så mannen var snäll och åkte och köpte lite Ben & Jerrys för det var det enda jag kunde tänka mig att få i mig.

nog för att jag anade att jag var sjuk. Men kanske inte så här sjuk. 39.6 i feber är för mig förenat med liggläge. jag är inte hungrig, kan inte äta, mår illa, fryser i ena stunden och har feber och är kokande varm i nästa. Okej. I surrender. Jag är visst sjuk.

Helbette också.

ja idag är det verkligen så.

Thank. God. Its. Friday.

Jag är personligen helt jäkla superslut. Veckan på skidor tog knäcken på mig, även om kondisen helt klart var bättre i år än förra året. Sen 8-9 timmar i bil hela vägen hem ifrån sälen och jag gick stelare än en 105 åring ur bilen. Nu har jag jobbat en vecka efter det och är helt slut. Fyra långa arbetsdagar. En ledig dag då jag hade kidsen hemma och passade på att stapla sten, såga lister och spika mig på fingret. Aj fanken vad ont det gör.

Nu är det iallafall fredagskväll och jag hoppas innerligt att denna helgen skall räcka som återhämtning. Vi måste nämligen slå på stort och städa iordning, köpa och lägga den sten som saknas på framsidan, städa upp och ordna så att fotografen kan komma på måndag. Hett efterlängtad ledighet efter en intensiv vecka. Hoppas bara att knäna hämtar sig också.

Ledig dag är väl kanske det sista man skulle säga. Det är studiedag på skola och fritids och jag har hur mycket som helst att göra inför kommande fotografering av huset. Dagen började med ett besök hos tandhygienisten med lilleman, storhandling på Willys och nu hemma har mannen åkt till skolan och jag får ta hand om en liten lillasyster som just har kräkts. Yey. Mitt i allt detta skall lister spikas, räkningar betalas och allt annat skall göras klart. Så låt oss hoppas på massa ny energi.

I söndags kom vi tillbaka från fjällen. jag kunde knappt gå ur bilen när vi stannade framför huset för att bära in alla de ziljoner grejjer som vi packat bilen full med. Påminn mig om att göra en mental lista tills nästa skidresa på dos and donts. Benen kändes som styltor och jag mer eller mindre stapplade fram utan någon ordentlig känsel i benen. Idag två dagar senare är jag helt slut. Min energi räcker till jobbet men knappt någonting mera. Pust och frust. Tack och lov för att det är studiedag på barnens skolor imorgon så att vi kan vara hemma och bara vara.