Från början hade jag planerat att vara ledig hela påsklovet men som vanligt är jag för sent ute i mina planer och har bokat in för mycket patienter och har helt enkelt ingen möjlighet att ta ledigt så som jag önskat. Det som planerades vara fyra semesterdagar ifrån början blev till slut en. en mycket efterlängtad och åtråvärd ledig dag som nu har kommit. Med en ledig råsa tåsda så får jag fem efterlängtade lediga dagar på raken! YEY.

Och nu är de här. Eftersom mäklaren oväntat hade semester denna veckan när vi var redo för fotografering och försäljning så får vi helt plötsligt fler lediga dagar på oss att röjja och fixa. Hoppas innerligt att allt går smidigt nu efter det så att vi kan komma till i drömhuset så snabbt som det bara går.

Det värsta idag med att gå på ledighet är verkligen den där känslan av att luften lite gått ur mig. Jag vill så gärna orka så mycket men tiden och lusten rinner av mig just nu. Så trots fem dagars ledighet inser jag att det kommer att krävas lite jobb. Speciellt när jag innan idag fick höra att maken fått en lång köring till….  tadaaaa… Torneå. Innebär att han åker på söndag och är tillbaka på onsdag. tjoho. Det är en bra slant för jobbet och innebär att vi klarar oss bättre i maj när han skall sluta skolan i maj/juni och ta examen. Vem vet hur snabbt han kan få ett jobb som IT forensiker ( vilket nu är det som han har utbildat sig till och tar examen som i vår) så fram tills dess får han åter igen köra den förhatliga budbilen. Nä det finns massa positivt med det också såklart. Han har ett jobb som ger hyfsat betalt. Bättre än studiemedel iallafall så vi klarar oss bra men visst håller jag tummarna för att han skall hitta ett jobb med det som han nu utbildat sig till och med det kanske få lite bättre arbetstider också. Iallafall blir jag gräsänka här på söndag och jag vet isjutton vad jag skall hitta på då. kanske får ni se ovanligt frekventa inlägg från mig helt plötsligt 😉

Dock hoppas jag på så pass fint väder att jag skall orka ge mig ut och springa. Kanske tom redan imorgon ?

fina Adde mötte mig när jag kom hem. Hans ena fröken på fritids är fantastiskt duktig på ansiktsmålningar och brukar då och då måla barnen efter önskat motiv. Nästan exakt samma motiv har jag bilder på storebror när han har. Härligt! Efter att knappt ha tillåtit mamma att fotografera en stund så bara det av hem till en kompis för att leka. Livet ser helt plötsligt väldigt annorlunda ut när man kan komma hem och alla tre barnen är hos kompisar. Skönt men också lite sorgligt.  Tiden går så fort och det enda som är viktigt är att vara tillsammans med de som man älskar.

Hade någon frågat mig för en si så där 15 år sedan hade jag skrattat högt åt påståendet att jag en dag skulle jobba vardagar, måndag till fredag , heldagar. för mig fanns då inget annat alternativ än att jobba vaken natt eftersom jag var så morgontrött och hade svårt att komma upp i tid på morgonen. Det var oftast en lång procedur med flera väckarklockor ställda, snooze användes frekvent och sedan slängde jag mig ur sängen, kastade på mig kläderna och rusade iväg till jobbet.
Därför jobbade jag i många år vaken natt och trivdes bra med det tills det helt plötsligt inte fungerade längre. Jag orkade inte.

Då gick jag tillbaka till vanlig dagtid med kväll och helg i ett rullande schema.

Sedan jag började att fundera på drömjobbet  – barnmorskemottagning – så insåg jag att det bara var att gilla läget. Måndag till fredag , 7.45 – 17 eller 14.30 på fredagen alltid lediga helger och röda dagar.  Sakta men säkert började jag mer och mer uppskatta den formen av arbetsvecka då det innebär mer tid till familjen tillsammans och numera trivs jag bra och har inga problem med att komma upp på morgonen. Tänk om jag kunde berätta det för mitt 17 åriga jag som inte trodde en sekund att det skulle gå.

Nu kan jag tom uppskatta morgonen, speciellt en dag som idag. När jag gått upp själv eftersom barnen har påsklov och får sova kvar. Solen färgar himlen vackert utanför fönstret och det är tyst överallt. Snart skall jag åka iväg men först tar jag ett litet tag för mig själv och bara andas.

Godmorgon

Idag är jag innerligt tacksam över att vi åkte hem tidigare och fick gjort en massa extra saker. hade det inte lyckats så hade det varit åter igen en jobbig vecka framför oss. Jag började där ute med att tvätta av fönster och dörrar i uterummet med vattenslangen. Hoppade över högtryckstvätten men skurade med såpa och körde sedan full fräs på vanliga vattenslangen och spolade rent från alger och sand. Så uterummet är nästan klart för användning. Utöver det har massa saker kommit upp på vinden. En skänk har spraymålats vit. Inte så vackert men bättre än innan. Lek/gästrummet har tömts på extra datorer. Det kan inte vara nödvändigt att ha tre plattskärmar, två datorer och två serverrackdatormeckgrejjer som väger BLY. Så mannen har fått släpa upp skiten till klädkammaren på andra våningen. jag har köpt lite mer blommor att plantera utanför och mannen åkte en vända till tippen med årets gratisgran, sopsäckar fulla med skit ( rent ut sagt) och sedan har dagen bara gått. Det känns som om jag gjort massa massa mer än vad jag nu kan summera. Men så är det väl ofta.

I morse vaknade jag till en ledsen liten sjuåring. Han hade råkat kissa innan han vaknade och sprang själv in i duschen runt halv åtta. Jättebra. Han sköter det så fint själv nästan alltid. Men det ovanliga idag var inte ljudet ifrån duschens strilande utan hulkande snyftningar ifrån badrummet. När jag klivit upp för att ge honom en handduk och se varför hulkningarna kom så kastade sig lille gossen runt halsen på mig med stora stora krokodiltårar rullandes ned för kinderna . Mamma, jag vill inte byta skola. Hela den lilla kroppen skakade av snyftningar och han klättrar upp i knäet. Med lite ont i mammahjärtat fick jag lova honom att om han vågade prova nya skolan och inte trivdes så lovade jag att köra honom till gamla skolan igen. Först då slutade snyftningarna.

Det är då man börjar tvivla på sig själv och sina beslut.

För aldrig aldrig aldrig är ett hus viktigare än ett barn. Oavsett hur mycket drömhus det än är.