Det har varit fantastiskt bra för barnen att växa upp just här. En trygg hemmiljö som inbjudit till utelek, kompisrelationer och springa/leka/cykla i trygga trafikbegränsade miljöer. Även om jag svor för femtontalet år sedan att sådär ville jag absolut inte bo. Inte i ett område med grisrosa hus där alla var likadana. Allt låg nära nått annat och var pyttelitet och såg ut som sockerlådor efter varandra på rad. Men saker kan ändras allt eftersom förutsättningar ändras och vi har bott riktigt bra här. Det är en form av radhusidyll där det alltid finns människor runt omkring dig som kan hjälpa till, kompisar för barnen att leka med, trygghet.

smidigt för barnen att lära sig cykla i skyddad miljö

vacker grönska på baksidan

Jag är tacksam för de åren vi har fått/haft här. De har varit bra på mångt och mycket. Men nu är det dax att gå vidare till något annat.

godmorgon lördag.

Efter en härlig paus från vardagen med familjen Z i husbilen längs västkusten, utbildning i Uppsala i hektiska två dagar och sedan en fullsmockad jobbefredag så har nu helgen infunnit sig. Äntligen. Kanske man kunde tro, MEN, i vårat lilla rosa radhus skall aktiviteten spira hela lördagen. Imorgon är det nämligen dax för husvisning. Sex familjer har anmält sitt intresse för denna visning och jag hoppas att vi kan få visa det lilla söta huset från sin allra bästa sida. Så här måste det fixas. En bit tapet skall upp på Addes rum. Lite ifyllnadsmålning i trappen. Skura golv i kök och tvättstuga. Rensa ogräs i trädgården. Ställa undan det som inte bör stå framme och vara i vägen. Ja listan är lång.

Det är bara jag och mellansonen som är vakna medan resten av familjen sussar vidare lugnt och stilla. Jag tillåter mig en frukost i lugn och ro med en kolhydratsnål men smakspäckad jordgubbs smoothie. Sen skall jag kasta mig in i städandet med liv och lust. Eller iallafall kasta mig in i det 😉

Samtidigt så måste jag erkänna att det känns lite som att ge sig ut på öppet vatten det här med visning och försäljning av hus. Även om vi har drömhuset i andra änden av målet så är det en stor dröm, kostsam både ekonomiskt och känslomässigt. Jag funderar ofta på hur det skal gå rent krasst med pengar och tillträde. Men samtidigt så måste man våga drömma, man måste våga kasta sig ut på djupt vatten utan att veta om man bottnar, hur skall jag annars nå över till andra sidan?

och vem vet vad för fantastiska nya saker som väntar där.

Borta bra men hemma bäst sägs det ju. Igår kväll landade det lilla focker 50 planet på flygplatsen här i stan och äntligen var resan över för denna gången. Första gången någonsin som jag flög själv men det gick smidigare än förväntat även om det var en väldigt kort tid mellan att tåget stannade på Arlanda och dess att planet skulle lyfta. Idag är det fredag och tillbaka till rutinerna igen. Tidig morgon och dax att bege sig till jobbet.

Idag är det fullsmäckat schema som gäller. Många patienter, en kollegas FUB, inskrivning sen, dubbelbokningar och säkerligen många mail att besvara. Vi får se hur långt jag kan hinna med. Tänker inte sitta över längre än till halv fem iallafall ( slutar tre)

Önskar alla en trevlig början på helgen. TGIF.

Jag längtar efter er. Era kramar, eran tjat, att det aldrig är tyst. Min sköna säng och världens bästa jobb! Nu är det dax att åka hem.

Förra året togs det vackra trädet med de rosa blommorna ned. Trädet stod vid parkeringen och gav mig alltid lyckokänslor när det började blomma på nytt varje år. Iår saknas det. Det ligger istället gräsmatta och några buskar som inte alls ser lika fina ut. Men jag drömmer om ett eget träd i vår nya trädgård, där vill jag plantera mina favoriter. Ett rosa japanskt körsbärsträd, en blodbok som liknar den vi hade i första huset. Och om vi hittar rätt läge ett magnolia träd. De är så otroligt vackra med dina knoppande blommor. Oh jag vill helst flytta nyss!

i brist på rosa blir det istället knoppande äppelträd.