Och då menar jag inte bara för det fullständigt ur usla vädret. Juni har varit skitväder helt enkelt. Inte många dagar med sol, iallafall inte lediga dagar. Men det är antagligen kombinationen av dåligt väder och ständig väntan på flytt. Jag hade velat vara på plats i huset nu i juni för att kunna njuta av sommaren i huset och få ordning på trädgården. Tålamod har aldrig varit min starka sida. Kommer vi på plats i juli är det ju faktiskt nästan två fina sommarmånader kvar men det är inte riktigt trädgårds tid på samma vis. Jag lär inte kunna plantera eller odla någonting utan får nöjja mig med att förbereda trädgården inför nästa säsong. Men förhoppningsvis kan vi ändå njuta ett tag på lyckorna.

kvällarna är sega numera. Sega och lite deppiga faktiskt. jag vet inte om det är för att jag känner mig ensam med allt eller om det är för att vi just nu bara väntar och väntar på vad som komma skall. Troligtvis är det mestadels mannens arbetstider som spökar för jag känner mig ensam med allt.

Då han börjar att arbeta vid 04.00 på morgonen, går upp 03.30 och kommer hem mellan 18-20 nånstans för att säga hej till barnen – äta – duschar och går och lägger sig. Kvar är jag med matlagning, städning, tandborstning, nattning och kvällsarbetet. När barnen sedan somnar så går jag runt här och känner mig ensam. Faktiskt mer ensam än vad jag kände mig på den tiden när jag VAR ensam med största sonen. Visst är det tufft att mestadels av tiden ha ansvar för allting själv men jag saknar också en annan vuxen person vid min sida. Förra veckan var inte så besvärlig eftersom jag dels hade semester och sen var store sonen hemma och vi hade riktiga ensamma myskvällar han och jag. Mycket film, fika och hur mycket tvserier som helst. Nu är Samuel med mormor och morfar nere i sommarstugan och fångar möss. Av vad jag sett på facebook så har de lyckats fånga 7 stycken små rackare de sista dagarna.

Just nu är en sådan där tyst och ensam kväll. Både man och barn sover sedan länge och här sitter jag, mitt bland flyttkartonger och klädhögar. Inget är färdigt och allt är påbörjat. Tre jobbdagar till och sedan en mysig helg tillsammans med bästa familjen Z. Jag längtar. Just nu är det dessutom bara 3 veckor tills min nästa semesteromgång. 3 veckor och två dagar lång ledighet full av flytt, trädgårdsröjj och östersjöfestival. Maken har ingen semester men om fyra veckor förhoppningsvis ett bättre schema. Och kanske lite mindre ensamt.

det jag älskar och saknar

Efter nästan två veckors ledigt är det dax att återigen kliva upp tidigt på morgonen och bege sig till drömjobbet. Med tanke på sista tidens regnande så har det inte direkt varit så mycket sommarlovskänsla som jag hade hoppats. Jag hade lovat barnen bad, glass och stranden. Nåväl, glass har de fått.

Det känns konstigt idag. Inte det minsta vemodigt som det brukar när ledighet är över och det är dax att börja jobba. Trots att jag bara haft en kortare ledighet så känner jag en liten spirande längtan  efter att komma tillbaka till jobbet. Och det känns riktigt skönt. För det betyder att min brinnande passion fortfarande finns kvar och det betyder allt.  Även om mina tankar vandrar i banor om Norge och liknande för att tjäna pengar så finns passionen för mitt varjedagsjobb kvar och det är viktigt.  Well vi får se om jag säger samma sak imorogn vid fem när jag kommit hem precis. Jag lär ju vara hur trött som helst. Blir alltid det efter en längre ledighet.  Tur det bara är 3.5 veckor tills nästa gång!

idag är min sista semester dag innan det är dax för att börja jobba igen. Just denna lediga vecka avslutades dessutom med midsommar som pricken över i. och vilken prick sedan. Snarare droppar än prickar för fy sjutton vad det har regnat. Regn regn regn hela midsommar afton och en del av gårdagen också. Midsommarafton då vi hade tänkt att vid två tiden gå ned till det firande som varje år anornas här i lilla byn regnade bort. Det kanske  var folk som var där och firade men jag kände inte direkt för att springa bort i ösregn. istället satt vi hemma tillsammans med mina föräldrar och åt god grillad citronlax, fläskfile, nypotatis sallad med vinegrett, grönsaker och tillslut massa massa jordgubbar. 🙂 Synd att det sista firandet här i det lilla råsa huset skulle vara så fyllt med regn.

Resten av helgen har vi faktiskt inte gjort så mycket heller. En sväng i huset, ett glas vin på kvällen, ett par lådor som packas. Men regnat har det lik förbaskat gjort hela helgen. Så man kan absolut kalla det en mycket lugn och stillsam midsommar. Hoppas ni har haft det bra.

Det finns massa att göra här hemma men jag gört inte. Eller jo jag gör lite men långt ifrån tillräckligt. När jag säger att jag inte orkar eller hinner är det mest bara en lögn eftersom det mest bara handlar om att jag inte alls har nån lust. jag tappade sugen för ett tag sedan när det började gå oss emot med försäljningen av huset och flytten till det nya och sedan har jag inte riktigt lyckat hitta den igen. Tråkigt men sant. just nu känns det oftast som ” varför skall jag göra någonting här hemma när det ändå inte händer någonting ” Lite känslan av meningslöshet. Som om det inte hjäper att jag fixar till det här hemma för dagarna bara går iallafall och vi kommer inte iväg som vi hade önskat. Mycket frustrerande.

Sen kommer det vissa stunder av effektivitet. Eller som jag skrev ovan, en övereffektiv oeffktivitet. Jag springer i varje rum samtidigt och påbörjar allting men slutför typ inget. Ser nått som skall göras, skall bara hämta någonting och ser då nått annat som jag påbörjar. Det är typiskt mig. Ineffektivt in absurdum men har ändå i slutändan gjort hur mycket som helst utan att det syns.  Nu skall jag försöka fortsätta så ATT det syns. Skickade precis ut kidsen i det fina vädret och hoppas de håller sig ute. Väntar på samtal ifrån mäklaren som skall säga att allt är löst nu. För att sedan kunna träffa banken imorgon och skriva papper. Vill vill vill ha allt klart nu.

Om två dagar är det midsommar, efter det går jag på och börjar jobba igen, maken jobbar lååånga dagar de dagar han jobbar och jag har inte semester fören i slutet på juli. Detta innebär att det tar tid för oss att flytta. Vi har bara helger och lediga stunder på oss och de är inte så många. Så vi kommer inte vara på plats egentligen innan augusti vilket är super trist. Vi som hade hoppats på 1 juli. men men, nu kan vi inte göra så mycket mer i denna stunden Det gäller bara att komma igång och göra det som göras kan här. Förbereda så gott det går och lita till att allt löser sig snabbast möjligt.

jag skall absolut inte klaga som fick sova till halv nio och därefter går ned tillsammans med mina två minsta för att mötas av en strålande sommardag. Solen lyser och trots att det inte är någon sommarhetta ute verkar det bli en fin dag. Så idag får bli en sådan där passa på dag. Jag passar på att sitta här medan barnen äter frukost, sedan får vi passa på och ta en runda till eurostop och lämna tillbaka en blus jag köpte. Ni vet en sådan där som man blir kär i vid första anblicken av, ser sig själv i plagget som en elegant film på näthinnan och när man väl kommer hem så är det snarare elefant än elegant. Precis så var det med denna. Sen tänkte jag passa på och handla lite inför midsommar så man slipper trängas i sista stund för allting. Det räcker med att införskaffa jordgubbarna sista dagarna.

det känns härligt ute idag. Nyss passade jag på att hänga upp en maskin tvätt och snart blir det handling. Sen skall ungarna köras ut i det fina vädret. Hoppas på en fortsatt ljuvlig dag.

stolt kille som stylat sig själv skall nu fira sommarlov 

Idag är ännu en stor dag. Vår fina lilla gosse slutar nollan och skall idag fira sin första skolavslutning. Dessutom blir det vår sista skolavslutning på Laxön iår eftersom nästa år kommer både lillebror och lillasyster fira skolavslutning i en annan del av stan på en annan skola. Lillebror fick finkläder på sig och sedan gjorde vi alla fem oss iordning. Efter en avlämning på skolgården ( alla samlas alltid på skolgården vid avslutningen på denna lilla byskolan och sjunger tillsammans nationalsången bland annat vid flaggan innan de tillsammans går till Laxön) så körde vi direkt till Folkparken, parkerade och tog vår picnickorg som jag gjort iordning på morgonen och gick ut över den guppande bron till den lilla oas som Laxön utgör där mitt i Nissan.

i år hade man verkligen ansträngt sig för att göra det fint 

Vi fick fina platser iår. Har nog aldrig suttit så bra som nu. Väntade in mormor som så gärna ville vara med på lillsprinsens första skolavslutning.  Så kom de – intågandes – den ena klassen efter den andra och där mitt ibland alla finklänningar, tuppkammar och hårlockar med princessdiadem, stod han. Vår prins. Lille fine lillebror. Fylld av skratt och gos.

 lillasyster är förväntansfull för nästa år är det ju hennes tur 

De sjöng en sång om sommarlov med tecken som stöd och sedan fick vi lyssna på en talande rektor, en fiskande präst och flera andra klasser som sjöng fint. Men för mig var allt redan klart. Allt jag behövde höra hade jag redan hört. Nästa år är han inte där. Då är vi någon helt annan stanns, förhoppningsvis bara till det bättre även om det kan ibland kännas bitterljuvt.

Därefter serverades en härlig picnic korg i trappan till den nybyggda scenen, och visst fick vi även där lite solsken!
En fin och lyckad första skolavslutning för en fin och härlig liten lillebror. Grattis älskade unge till ditt första sommarlov! Må solen skina på dig, myggorna hålla sig undan, baden bli många och långa, njutbara sovmorgnar och massa massa bus och lek. Vi älskar dig.

Så har han då slutat femman. Vår krigare, vår lille känslige prins, vår storebror.

en morgontrött storebror skriver lista till nya mentorerna

Det var en trött kille som kom upp imorse. Ändå var han uppe innan oss andra men det är lite så som han är våran fina grabb. När någonting är viktigt eller han oroar sig för/ser fram emot så är han uppe tidigt och förbereder. idag är absolut sista dagen att lämna in en “lär känna mig” lista till de nya mentorerna men det är svårt tycker Samuel att skriva om sig själv.  Efter en snabb frukost så är det iväg ut till bussen för sista gången som femteklassare.

klockan tolv är de tillbaka hemma igen. Endast ett par timmar hemma för att förbereda. Nya kläderna är på som troligtvis jag tycker är snyggare än vad sonen tycker själv. Håret som ajg ville fixa till i en tuff frisyr kammar han själv ned över pannan för det är så han gillart, så det så. Mamma får ge med sig för det är sonen som skall trivas och inte mamman. Jag börjar lära mig att svälja. Han måste få klara ut det själv och bestämma själv. Klockan halv fyra kör vi tillbaka till Slottan, sonen lämnas och vi andra åker snart där efter för att ta plats i kyrkan.

St Nikolai är en vacker kyrka och skolavslutningen blir fin, precis som förra året.

Sonens mentor håller ett fint tal till de elever han nu lämnar, de som han räddat, den svåra klassen som slitit på så många, den klass som i hans händer blev som fromma lamm. Som älskar honom som bara ett barn kan älska en vuxen person som öppet visar att han bryr sig om dem. Han älskar dem tillbaka. Han har en dikt till dem.  Jag filmar och tårarna  rinner för fullt. Han har gett dem en fantastiskt fin grund att stå på.

en liten lillebror som inte har något tålamod

lillan sitter tryggt i mormors knä

underbara unge

Efter den fina avslutningen så är det tack och hejdå i klassrummet för sista gången. Samuels pappa kör honom dit och hämtar honom sedan för fika här hemma. Väl hemma är han otröstlig en stund. Gråter av frustration och saknad. En älskad lärare har nu blivit en föredetta lärare och saknaden finns där redan. Som tur är kunde lite gofika kännas gott iallafall. Det och de presenter han fick, en ny kickbike som maken införskaffat, en ny bok av mig och en extratjock kalle anka pocket från lillasyster samt lite pengar från mormor. Därefter en myskväll tillsammans.

tårtan jag gjorde blev väldigt god men inte fotogenisk tyvärr så den blev inte avbildad idag.Men det blev en vädigt lyckad skolavslutning och jag känner mig stolt i hjärtat över våran fina snart sjätteklassare.