godmorgon

I skenet från ljusgransbelysningen går jag kring här hemma ensam. Ljusslingan lyser allt för starkt i grönt och rött eftersom jag köpte utomhusbelysning ( det stod visserligen att man även kunde ha den inne men ljuset är allt för skarpt för att det skall vara bra) som lyser skarpare än vad jag trodde att den skulle. Utanför vräker regnet ned. Snart har all snö vi hade försvunnit bort ifrån gator och trädgård och de högar som fanns med snö är mest numera slask och vattenpölar. Detta är en av de bästa stunderna på dagen. Innan stressen drar igång allt för mycket och det återigen är dax att hämta barnen och ge sig av för dagens aktiviterer.

bara för ett litet tag sedan så var det så här vackert vitt utanför

Jag försöker att vara effektiv. Efter att jag lämnat barnen passade jag på att handla vilket innebar att jag var hemma innan klockan var nio och kunde njuta av friden i huset här hemma. Sen började jag med att slänga skräp, ställa in cyklarna och flytta lite krukor från framsidan, fortsatte in och tänkte att idag är en bra dag för att skura ur kylskåpet. Så ut med allt, skura väggar, diska hyllplan och fack och vips in igen. Att städa kylskåpet är perfekt terapi. Du hinner tänka si så där lagom mycket innan någonting kräver din uppmärksamhet eller ett nytt beslut behöver tas. Är den där bruken gammal eller fullt ätbar? Behöver jag verkligen tre burkar med oliver med bara ett par stycken i varje. Ojdå den där osten måste snart ätas upp.

Medan jag pular funderar jag över livet. Hur det blev så här. Vad är bra och vad vill jag ändra på.

Och är det nått jag är bra på så är det att göra upp planer. att fullfölja dem – ja det däremot är en helt annan sak.

ideen var snyggare i huvudet. Eller tja det var snyggt tills ljusen började bli lite nedbrunna. Sen ser det ut så är. But what liksom.

Det är nu min belöning kommer. Belöningen för ett tufft halvår med massa massa arbete. Ett halvår med övertid, extratid, missade luncher, pendlande till Malmö, föreläsningar, möten och allt annat som förutom min schemalagda arbetstid tagit tid och engagemang från barn, hem och familj. Denna ledighet har jag längtat efter så länge. Jag kommer att vara ledig nästan helt (med vissa undantag) fram tills den 9 januari nästa år.

Just nu ligger mannen och sover, han är som alla andra män som är riktigt förkylda – absolut dödssjuk. Barnen är på skolan och jag försöker att plugga men det går inget vidare. Mest för att jag är så inne i att bara njuta av att vara här och nu. Jag tittar på småfåglarna utanför fönstret som äter ifrån fröet och talgbollarna som maken hängde upp i helgen. På granen som lyser halvfärdigt mitt i rummet. Doftljuset som jag köpte och satte upp igår som doftar juligt och ljuvligt.

Jag tänker tillåta mig själv att bara vara och njuta ett tag även om det inte blir så mycket gjort som jag skulle önska. Men än så länge finns det tid kvar så jag tar min belöning och njuter. Lite till.