Söndag.

Helgen har gått fort så som den oftast gör. jag sitter som vanligt uppe allt för sent efter att alla andra har gått till sängs. jag har svårt att komma till ro. helgen har passerat fort och jag har verkligen inte gjort nån nytta hemma överhuvudtaget. Inte bryr jag mig det minsta om det heller. Jag har ägnat mig åt mig själv eller åt att socialisera med min familj. Jag har spenderat mycket tid med att promenera och jobbar på formen för skidresan. I fredags gick jag en halvmil med grannen, det var så kallt att jag tyckte mig förfrysa rumpan. Maken eldade för fullt i glas spisen när jag kom hem för att jag skulle tina upp. På lördagen fick jag inget promenad sällskap då grannen skulle ha gäster och storesonen var hos sin far. Men skam den som ger sig. Ipoden laddades för fullt och jag gav mig av redan på förmiddagen på en lång promenad. Som ensam gående kunde jag hålla lite högre tempo och kom 8.17 km istället för de 5.5 som vi brukar gå på unjefär samma tid. Det känns skönt att det händer någonting. Det kändes som om kläderna satt bättre på kvällen sedan även om jag fortfarande mest är lik en flodhäst i balletkjol. Idag gick jag först en promenad med lille sonen på morgonen. Han klarade som jag misstänkte inte så mycket och efter 1.7 kilometer så hade han såååå ont i benet att det nästan var brutet. Dessutom var det kallt, blåsigt, trist och ja, inte alls speciellt underbart. Det känns som om jag skulle kunna slippa tjat om att följa med iallafall från hans håll ett tag nu frammöver. Strax därefter så skkulle lilltjejjen hämtas. Hon passade på att fjäska för mormor och blinka mot morfar igår när vi var där på middag och vips hade hon tjatat sig till en övernattning. Då jag hade druckit tvåglas rött till maten och mannen var på after work/bowling/utekväll eller nått sådant så körde pappa mig och Adrian hem och tog på så vis våran bil med tillbaka. Så en timme senare så gick jag hem till dem för att hämta den. 2 kilometer och 23 minuter. Ingen topp speed direkt men vädret är si så där. Efter en shoppingtripp där vi eg mest skulle titta efter pjäxor till mig ( vilket inte finns ett enda par dam pjäxor i storlek över 40 – skämmes på er sportaffärer – jag har storlek 41 i vanliga fall och MINST 42 på pjäxor då jag alltid gråter och mina fötter dör en smula när de skall ned i ett par sådanna) men kom hem med lite nya champangeglas och andra attiraljer från ÖB och mat ifrån Maxi så hörde grannen av sig och ville gå ut. Well, laga mat, äta mat, på med varma kläder och ut igen.

Det känns bra efteråt. Ger mersmak. Känslan av att vilja mer, orka mer, inte räcka riktigt. Hitentills har jag gått 112.81 km under januari. Nästan hela vägen till sommarstugan. Bara lite lite till. Men januari är inte slut ännu.

Under eftermiddagen föll det fler fluffiga vita snöflingor trots att temperaturen höll sig kring nollan. Det är så otroligt vackert här när det snöar på det där magiska viset. Speciellt när skymningen faller och hela omgivningen lyses upp av det vita ifrån himlen. Jag är glad att jag tar mig denna tiden för mig själv. Det kanske inte är mycket träning i andras ögon, men det är vad jag med mina trasiga och onda knän och allt för stora, stela, otympliga kroppshydda klarar av just nu. Januari är fokus på att gå. Februari skall jag lägga till fokus på mage och rygg samt att fortsätta gå. Ta promenader de raster jag hinner gå ifrån jobbet. promenera på kvällen tillsammnas med grannen eller sonen. Jag måste, jag vill och jag kan.

I veckan skall det komma plusgrader. Hoppas det inte innebär att allt det vackert vita kommer att slaska bort. Några grannar längre ned på området har spolat tennisplanen och gjort en mindre skridskobana. Där är folk varje dag och barn åker för glatta livet långt in på kvällen. Det spelas hockey och balanseras p´å skridskor. Det vore så synd om det redan tinade bort allt jobb de har lagt ned. Även om jag längtar efter vårens intåg så kan det gärna få vara så här vackert vitt ett tag till. Iallafall januari ut.

Det har aldrig varit någon hemlighet i familjen att det finns en halvbror som är äldre än min pappa på farfars sida. Inget man heller pratat högt och tydligt om men inte heller hymlat med. Att han dock bara var fem månader äldre var däremot ingenting som jag visste. Jag hade fått höra att han var så pass mycket äldre att han föddes innan farfar och farmor träffades och gifte sig. *hrm*

Nåväl,  majoriteten av de inblandade i den historien lever inte längre och därför är det ingen större ide att spekulera i hur, var och varför det blev som det blev utan att istället glädjas åt det faktum att “storebror” för ett tag sedan hörde av sig till min pappa. Han hade då, 61 år gammal, fått reda på att den man han i 61 år trott var pappa inte alls var det utan en man i en stad där man tidigare bott som nu inte lever längre men lämnade efter sig fem söner och en dotter som då är “småsyskonen”. Min far fick ett telefonsamtal från den mannen som då berättade att han var min fars storebror och att han precis fått reda på detta.  Det blev ett kärt möte dem emellan. Ett glädjefyllt möte. För även om “storebror” aldrig vetat så visste “lillebror” aka min far mycket väl och han öppnade famnen och tog med glädje mot ännu en bror till vår redan stora familj.

Båda har valt att se det med glädje, det finns många likheter dem emellan och de har båda två samma yrke och är intresserade av trädgård, naturen och växtlighet. Helt plötsligt, så här vid 37 års ålder, har jag fått en ny farbror och två nya kusiner jag aldrig har träffat. Detsamma hände för ett par år sedan. Ingen okänd halvbror då utan en känd helbror som pga sjukdom adopterades bort innom familjen. Fast då till Danmark. Pappas lillebror var nu “heldansk” och inte halvdansk eller kanske fjärdedelsdanne som oss andra och hade två vuxna barn, mina kusiner, där dottern nästan valt samma yrkesbana som jag.  Sorligt nog måste jag säga så har jag inte ännu fått glädjen att träffa dessa kusiner heller. Men iår skall det bli av. Tiden får inte bara gå och gå. Iår skall vi boka en weekend i Danmark och åka över och lära känna den delen av familjen,  Nye brodern och kusinerna uppifrån landet kommer ned för att träffas och jag ser fram emot även det.

Det är ju inte varje dag man får en ny familj i vuxen ålder – även om det nu har hänt mig två gånger!!

Mörkret börjar lägga sig. Egentligen är inte klockan så mycket men så här vintertid kryper mörkret på tidigt. Jag gäspar för ovanlighetens skull trots att det bara är seneftermiddag. det skedde en liten olycka i sängen när maken glömde bort att skicka barnen på toa innan han lät dem fortsätta sova i vår säng ( not cool) så han fick städa och jag tjurade och la mig på soffan. Grannen och jag tog en lång promenad för nån timme sedan och nu sitter jag inne och väntar på bättre tider. Och att maken skall komma ifrån gymmet. Vi turas om att träna/aktivera oss så här på helgen.  Så här precis innan det blir mörkt. När man fortfarande har ljuset ute men kan se och känna skymmningen som kommer närmare och närmare,när kvällen nalkas, det känns magiskt. Ljuset förändras. Det känns som tid för att ta på sig de fluffigaste ulltofflorna ( golven här är rent ut sagt skitkalla) dra en kofta över axlarna och tända vartenda ljus som man har i närheten. Jag är riktigt frusen. Så där så att fingrarna är iskalla och tårna krullar sig i fårskinnstofflorna. hur skönt det än är att komma ut och gå så är kylan besvärlig just nu.

Jag längtar efter mer ljus och värme, eller iallafall efter att minusgraderna skall försvinna och att det skall bli lite lättare att komma ut och gå.

Hela dagen igår var vi slöa. Satt i pyamas, one piece och myskläder i soffan och tittade på Avatar i 3D. Då var inte heller maten största fokus utan vi åt det som passade. Nu är det onsdag och det nya året är inkört på alla sätt och vis. Idag har jag försökt styra upp kosten och skärpa till mig med att faktiskt röra på mig lite granna. Adrian ville leka med någon. Ringde runt bland grannar och klasskamrater och fick napp hos N som bor en liten bit bort. Istället för att köra dit så tänkte jag att vi skärper oss och går. Det är visserligen kallt ute men samtidigt så kan man klä sig varmare. En snabbkoll på Eniro och så gav vi oss i väg. Jag vill gärna hitta bättre i området för att se om jag kan hitta några promenadvägar eller joggingslingor. Efter att ha lämnat Adrian hos sin klasskompis så gick jag en liten extra tur och hittade en liten stig som visserligen inte är så naturskön men skulle passa ganska så lagom till en första springrunda.

Omgivningarna här på lyckorna är trevliga. Inte perfekta men vad är perfekt idag?  Dock finns här allt som vi behöver och lite till. Grönområden på flera sidor, lekplatser både nya och gamla, fotbollsplaner, pulkabacke och massa kompisar inom gång och cykelavstånd.  Vad mer kan man begära? jag hoppas på lite bättre väder snart så att jag kan komma ut och testa slingorna. Behöver komma ut och röra mig mer.

Allt för länge satt jag uppe men ändå är jag inte trött. Frustrerande. Så nu ligger jag i sängen med makens padda och funderar över dagen. Den första dagen på det nya året. Hastigt och lustigt bestämdes det att vi skulle fira med familjen Z hos oss vilket är fantastiskt trevligt. Vi trivs alltid så bra i deras sällskap. God mat, gott om fin champagne, musik , skratt och glädje. Precis som ett nyår ska firas in! 2012 bjöd på en blandad kompott av glädje, sorg, lycka och besvikelse . Undrar om 2013 har något extravagant att bjuda på.

Jag har satt upp mål för mig själv 2013. Både mål som är mätbara och mål som kanske mäts bäst i hjärtat. Mål för mig själv och mål för familj och hem . För att starta med hemma så har vi ett stort paket med renoveringar framför oss: innertak i garage, toan på bottenplan, badrum på ovanplan, trädgård, växthus, elsanering och mycket annat. För familjen önskar jag mer tidtillsammans att skidresan blir lyckad och att vi har det bra.

För mig själv har jag större planer.jag vill komma i form en gång för alla.som 37 närmare 40 är det nu dax. Jag vill kunna springa fem kilometer. Helst utan att stanna varannan minut eller ens kilometer. Det måste gå. Men första målet kanske realistiskt skall vara två kilometer? Jag vill ta hans om mig själv bättre. Bli starkare i kropp och själ . Bli bättre mamma, fru och allt det dära. Kanske tom bättre på att sova i tid? Dvs inte som nu. Gonatt.

Med årets sista dagar, timmar och minuter kommer också tid för eftertanke. Att summera det gångna året. Väga för och nackdelar mot varandra. de stora minnesvärda händelserna och de som fallit ifrån som saknas. 2012 kommer inte att gå till historien som det bästa av år även om det har varit händelserikt.

i januari gjorde jag vid filippas rum. Då trodde vi en flytt låg långt borta i tiden och vi förberedde oss på att vi nog skulle stanna i det lilla rosa radhuset ett tag till renovera det och försöka att förbättra medans vi letar vidare. Vi gick på husvisning men inget fungerade för oss. Vackra vinterpromenader. Maken började på sista terminen på sin It forensiker utbildning. Vi var på en fantastisk bröllopsfest för att fira våra fina vänner som gifte sig i december efter massa massa år tillsammans. Det var fem år sedan jag tog min barnmorskeexamen. Vardagen för med sig eftertanke. Försöker komma igång med promenaderna.

februari är månaden vi går på husvisning och hittar drömhuset. Det är vinter och snö. Vardagsstressen är påtaglig. Vi går på visning och bestämmer oss för flytt. På lyckorna vill vi bo och vi känner oss färdiga i radhuset. Jag har länge längtat efter en riktig trädgård. Vi förbereder för flytt men oroar oss för om det är rätt val. Sportlovsledigt och lek tillsammans med barnen. Vi bestämmer oss för att renovera badrummet på ovanvåningen som inte ser så roligt ut och resultatet blir jättebra.

Mars är månaden då vår älskade lillkille fyller sju år. Framsidan färdigställs och insidan piffas. Nya stenar införskaffas och de gamla säljs på blocket. Vi åker på årets skidresa med fina vänner och barnen blir duktigare på skidor. Bra och dåliga besked blandas. Våren kommer.

April avslutas med en fantastisk premiär helg med husbilen med goda vänner och mycket skratt. Vi röjjer och förbereder för visning av huset men det känns som om jag bra är trött och inte räcker till samtidigt som jag funderar på vägval i livet under de fortsatta promenaderna. Lillgossen tycker tanken på att flytta är jobbig.

Maj bjuder på husvisning och husbilsåkande. Jag är i Uppsala på konferans och flyger ensam för första gången Det närmar sig sommar och flytt och jag skriver om tacksamhet för tiden vi haft här. vi firar fina vänner som gift sig med en husbilshelg i Torekov det blåser som sjutton men vi har det härligt ändå. värme och fina dagar. Loppan lär sig att cykla utan stödhjul och jag cyklar till jobbet . Köparna vill besiktiga badrummen i huset men då känner vi ingen oro.  Banken säger ja och då känner jag oro för våra val och för barnens nya skolor. Loreen vinner eurovision med Euphoria – helt underbart och jag känner eufori när jag tänker på trädgården som snart är vår.

Juni och maken tar examen. Därmed är det också dax för honom att åter börja jobba. Dock inte med de roligaste arbetstiderna. Vi spenderar härliga dagar i sommarstugan på kärleksvägen och jag har två veckors semester och är inte så effektiv som jag skulle önska. Adrian har karneval i skolan. Vi har fina dagar tillsammans, barnen slutar skolan och har sommarlov.  Fina Samuel slutar femman och med tårar lämnas favoritläraren då det är dax att nästa termin börja på högstadiet men jag är så stolt över honom.

Juli och telia är inte direkt snabba. Vi flyttar den 13/7 och den 30/7 får vi uppkoppling i huset. Full fart med att tömma och röjja gamla huset inför flytten men unnar oss lite ledigt med ötersjöfestivalen. Lillan gör sin sista dag på dagis och helt plötsligt har vi inte längre några dagisbarn. Flytten tär på krafterna samt det kaos som den för med sig. Som vanligt är det regn och rusk sommartid och jag “sommarjobbar” på MVC i Hylte. Lite sentimentalitet finns det så klart när det känns som om man inte hinner med.

Augusti fylls av sorg. Samuels älskade gammelfarfar går bort 101 år gammal. På hennes födelsedag den 9/8 möts jag av beskedet att min vackra Pernilla. Vän och syster sedan gymnasietiden inte finns längre. Jävla helvete. Fuck cancer. En av sommarens vackraste dagar somnade hon in och en strålande vacker dag i augusti var hennes begravning i Alingsås.

September är bloggtorka. Jag präglas av sorg och saknad. Vi spenderar sista helgen i sommarstugan för att fira pappa/morfar som fyller 61 år. Och åker till Göteborg för att fira Samuels kusin som fyllt 18. Jag är överlycklig över att ha tagit upp den kontakten.

Oktober och jag börjar cykla till jobbet. Det är höst fullt ut och vi har en fotosession Adde och jag. Vi går på fin premiär i vännernas coola biorum och maken blir inspirerad. En fantastisk föreläsning med Sara Lund/claes smidt. Jag saknar dig ännu. Njuter av höstlovsledigt med barnen och försöker komma mer i ordning.

November och jag har höstlov med barnen ett par dagar till. Vi bjuder in på Halloweenmiddag med en skrämmande läskig meny. Ny sexologiföreläsning i Malmö. Vardagsstressen är i full gång inför julen, det känns som om jag är ifrån barnen för mycket. Men jag får en lyxigt ledig födelsedag. Att fylla 37 år medför eftertanke och jag närmar mig 40 utan knot. Loppan fyller 6 år och vi firar henne tillsammans. Hösten tar över.

December  Vi tog in granen för tidigt. Den blev deprimerad, eller iallafall så såg den deprimerad ut. Finaste Samuel fyller 12 år. Julledigheten gör mig avslappnad och känns som en belöning men saknaden finns fortfarande kvar. Upplever en rolig drinkkväll. Det blir vinter tidigt men snön som föll innan lucia slaskar bort och jag spenderar julledigheten med pyssel och röjjande. När det börjar snöa på kvällen dagen innan julafton så tror vi på en vit jul. Sedan regnade den bort. Vi firade en fantastiskt trevlig jul med familj och vänner.

Överlag så ser jag att mycket av mina inlägg handlar om längtan efter flytten, själva flytten och huset, vardagsstressen att få ihop allt med drömjobbet (som jag anser att jag har) familjen och ändå ha tid för barnen. Hela året har jag funderat över samma saker och tyvär rmåste jag säga att jag inte är ett enda steg närmare lösningen på det idag.  De största händelserna med flytt och husköp har fört med sig både lycka och bekymmer. Glädjen över jobb och flytt och sorgen över de som fattas oss.

Må 2013 bli ett år fullt av vila och eftertanke och då tänker jag framför allt för själen. Kroppen vill jag gärna träna mer detta nya år än tidigare.