om hur dagen inte blev som planerat

Posted on

EN helt vanlig dag på jobbet skulle det vara. Jag flexxade på morgonen för att följa med min dotter till skolköterskan. I förskoleklassen blir de kallade för kontroll och skolsyster önskar att förändrarna är med vilket jag ockå vill vara. Jag cyklade med barnen på morgonen till skolan. Lillemannen var ledsen, han har ont i nacken och det var mycket besvärligt för honom att cykla till skolan. Han grät av smärtan en stund så vi gick istället. Tur det var en sådan här dag om det definitivt inte är bråttom.  Jag badd em hålla koll på honom och ringa om jag behövde komma och hämta honom. Cyklade hem igen för att duscha och byta om. Cyklade tillbaka till skolan för mötet med skolsyster. Lilltjejjen var duktig, lite lätt myror i rumpan men det vet vi ju att hon har. BMI var lite för högt. Hon har ökat ordentligt både på längden och bredden. Framför allt på längden. Hon är nu 130 cm lång vilket förklarar varför inga kläder längre passar henne. Men mer bekymrande är att hon inte ser ordentligt på nedersta raden som hon bör se denna ålder som hon är i nu. Hon hade fel på 8 av 10 bokstäver. Sa R när det var F, O när det var D osv. Inte stora fel kanke men då henne far, farmor och farmors mor alla har samma synfel ( närsynthet) så är det kanske inte så konstigt att vår lilla prinsessa skulle ha ärvt detta av dem.  Hon har så mycket annat ifrån sin far, sin figur ( helt utan midja) vilket kanke inte är det roligaste men shit the same, och sin fars tänder tack och lov. Inte ett hål har han haft och hon verkar vara likadan.

Även om det är mindre saker så gör det ont i mammasjälen när det är någonting. Men hon är en sprudlande glad liten tjejj med massa energi som jag tror kommer långt i livet.

Efteråt cyklade jag hem för att äta frukost innan jag cyklade till jobbet. Jag han inte vara där mer än 45 minuter så ringer Lillemannens fröken. Han har å ont i nacken och det är dax för mamma att komma. Så det är dax att ta en patient som redan har kommit och sedan boka av eftermiddagens patienter och bege sig den långa tunga kalla cykelturen hem. Hämta Lilleman, gå/cykla hem med honom. Lägga honom för att vila med en värmedyna under nacken och hoppas på bättring.

Nu när det är kväll är jag själv HELT slut som artist. Jag skulle kunna sova en 15 timmar eller nått. Orkar ingenting alls. Bläää. Fattar inte varför jag är så konstant trött.  Jag rör mig mer än någonsin. Promenerar, cyklar och försöker vara aktiv. Ändå så så så trött.