A garden is a gift that keeps on giving.

Är det något jag älskar högst med att bo här på lyckorna så är det min trädgård. En lummig uppvuxen (övervuxen) historia som fångade mig från första stund när jag stod i det långa och smala köket och tittade ut genom de många fönsterna ut mot trädgård och grönområde. Då var det februari så det fanns inte så mycket grönska som nu men utsikten fångade mig ifrån första stund. Jag såg bakom alla kala träd flera mil bort ut över åkrarna och känslan som växte i bröstet var stark. Detta var så gott, så rätt, så jag. Här skulle vi bo till varje pris. Visst har jag ångrat mig flera gånger, tvivlat, varit osäker men nu när det gått ett år så är det starkare än någonsin. Det är här på lyckorna som vi hör hemma. Här i min älskade trädgård kan jag se in i framtiden. Jag kan se förändringar som jag önskar och planerar. Jag kan se lek och skratt genom åren som barnen växer upp. Jag kan se studentbusken som är en stor lummig buske med vackra rosa blommor som blommar som vackrast lagom till skolavslutningen. En lika dan vacker buske fanns i mitt föräldrahem där pappa alltid skulle fotografera oss varje avslutning. Där kan jag se mina egna vackra barn klädda i avslutningskläder, vid avslutning, kanske konfirmationer eller student.

När vi flyttade in var allt övervuxet. Det gick att ana att det en gång för länge sedan bott någon som varit intresserad som älskat sin trädgård med intensitet och kreativitet för djupt bakom ogräs och tuvor fanns det växter, perenner, frukter och bärbuskar. Lyckan var komplett. Pappa klippte med en trimmer runt omkring och fram växte rabarberbuskar, svartvinbär, krusbär och hallon. Med svett och tårar har jag grävt och format om andra delar av trädgården som fått anta formen av en kryddträdgård. Odlingar i drivbänk och pallkragar har växt fram under mina händer.  Häromdagen upptäckte jag buskar med röda vinbär vilket var en ny överraskning då jag bara trodde att vi hade den svarta varianten. Som att få en ny gåva så här ett år senare efter att vi flyttat in.

På detta året har vi fällt två rejäla gamla träd. Inte för att jag gillar att göra sådant men båda dessa träden var sneda och sjuka. Buskar har klippts ned och ändrat form. Rabatter har återfått sin forna glans och ett växthus har tagit plats bredvid lusthuset. Det finns fortfarande mycket arbete att göra med tanke på att stensättningen är full med ogräs och lekstugan ännu inte kommit på plats men här finns så mycket möjligheter. Min man ser möjligheter att bygga en pool vilket inte riktigt är min vision så det är just nu helt osäkert var vi kommer att hamna. Men vart jag än tittar, vilket håll jag än vänder mig så ser jag framtiden. Framtiden för mig, mina barn och min familj. Här är vår plats på jorden och vi skall fortsätta fylla den med vår kärlek och lägga all vår energi här på lyckorna