datorn surrar barnen sover och själv har jag som vanligt ångest.
Ångest över att det kommer ännu en högtid som nu inte kommer att bli perfekt.
Egentligen borde jag kanske släppa taget om allt sådant där och bara låta det bli som det blir men det går inte riktigt. Jag irriterar mig på att jag inte handlat i tid, inte städat i tid och inte planerat i tid. Som om det skulle spela roll för att göra mig/oss lyckligare? Nja knappast, men det känns så. Som om allt skulle vara bättre om jag bara hunnit med att fixa det också, och det och det.
Jag har alltid varit min egna största press. Önskar att man nångång kunde ta lite paus ifrån sig själv och all press både yttre och inre då. Pausa och bara vara, vara och vila, utan en massa måsten och krav.

Midsommar har alltid varit en av mina favorit högtider om året. Jag har älskat dess trolska magi och den långa natten, att plocka blommor, dansa runt midsommarstången och gå ut mitt inatten för sina blommor att lägga under kudden. Förra året gjorde vi absolut ingenting jag och sambon. Vi kom inte ens iväg till hallandsgården för att dansa runt stången för att hela dagen bara rengade bort. *suck* I år vill jag iväg mest för barnens skull. Storebror skall få dansa runt stången , hoppa små grodorna och njuta. Själv vill jag äta god mat och känna att det är sommar och härligt att leva. Önskar att jag i all min ångest och panik kan ändå förmedla detta till honom.

Jag tror jag kan. Jag hoppas på det. Det värker i mina fötter och jag undrar varför. Jag har ju inte gjort allt för många knop idag överhuvudtaget. Visst jag har sprungit runt lite här hemma och fixat med tvätt och röjjandes men ändå. Det har varit mycket stilla sittande, mycket barnvyssjande och liknande. Fötterna borde inte kännas som om jag varit ute och dansat en hel natt. jag fattar ingenting. *suckar* Klockan är bara 10 över 12 och jag funderar redan på att natta mig…. nått måste allvarligt vara fel med mig eller så har jag kanske fått en släng av sambons dåliga blodvärden.
godnatt