Någonstans långt inom mig huserar jag en inre oro. En oro som bara kan stillas av aktivitet. Aktivitet i form av renovering och fix. Det har blivit värre med åren som gått. Även om mina ångest tankar och panikattacker har minskat med åren så har oron inte det. Snarare har min oroshantering trappats upp. Jag undrar ibland om jag ens har förmågan att slappna av. Meditera som jag gjorde förr i världen finns inte ens längre på listan. När jag sitter ned så liksom gnager det i kroppen av tankar på allting som jag borde göra istället för att just sitta ned.

När nu regnet öser ned utanför så är jag jättefrustrerad över att inte kunna vara ute och gräva, när klockan är mycket och timmen är sen tittar jag mig omkring och ser projekt jag inte slutfört. Jag vill så mycket mera. De enda gångerna som jag egentligen kan slappna av är nog när jag sitter med ett glas vin i husbilen och bara är.