känslan av fredagslugn. Den där varma behagliga känslan som sprider sig i kroppen bara av att man vet att man är ledig i två hela dagar till och därför egentligen inte behöver göra någon som helst mer nytta än att bara sitta här framför datorn. Perfekt.

Maken fick köra i väg vid femtiden på en direktkörning ned till Blekinge och kvar  hemma är vi. Små älsklingarna ligger och tittat på My little pony inne i lekrummet och jag passar på och får egentid med älskade fina storegossen. Det är inte tillräckligt ofta som man får till det så bra. Han fick välja och valet föll på Mc guyver 🙂 tänk vad mycket jag har tittat på det när jag var i hans ålder och kanske aningens äldre.

 Numera är inte alla specialeffekter eller ” oj vad jag kunde göra en helikopter av min uppblåsbara penna” moments lika fräcka så klart men jag njuter av att se det med sonens ögon.  Han är ju så mycket av mig. Fast lugnare på nått sätt. Min fina stora kille.

Imorgon skall han åka hem till sin pappa och då blir huset så tomt och tyst. Mitt hjärta ömmar lite varje gång han är borta. Samtidigt så är det så här som naturen har gjort det. Barnen växer upp och blir större. Lämnar föräldrar och det trygga boet för att söka sig andra äventyr.

Ännu så länge är han dock hemma, nära mammas hjärta precis som han alltid kommer att vara. Oavsett vart han än befinner sig någonstanns rent fysiskt.