Varje morgon som lilla sonen eller dottern kommer intassandes, klättrar försiktigt upp i sängen och kryper ned mellan oss så inser jag att morgonen nästan är här och det är snart snart dax att gå upp. Visst kunde jag försöka få dem att sova längre men oftast ligger ingen av dem stilla utan snor runt så det blir inget direkt bekvämt eller avslappnat. Precis när jag ligger där och velar så önskar jag inget annat än att få sova en stund till. Speciellt en morgon som denna när vi satt uppe sent igår. Jag fastnade i bloggarkivet och så tittade vi på film och serier till klockan var närmare två. Det blir inte jättemånga timmars sömn om barnen vaknar runt åtta.

Så tio över åtta hade jag överläggning med mig själv och köpslog. Ena delen av mig lobbade för en ordentlig sovmorgon vilket jag gott kunde ta eftersom maken öppnade sina blåa först strax efter tolvsnåret igår och kom ned 20 minuter senare, men den andra delen älskar dessa ensamma stunder här nere innan hela familjen har vaknat. Så det var kanske egentligen inget svårt val. Hade jag berättat detta för min inneboende tonåring hade hon skrikit högt. Minns fortfarande den tiden när man var i 13-15 års åldern och verkligen kunde sova _HUR_ länge som helst.

hårda förhandlingar med söt liten mysgosse

Nu har jag istället överläggning med Adrian om just hur tidigt man skall göra frukost. Mina barn är nämligen vrålhungriga så fort som de kliver ur sängen. Mellankillen är värst och lilla dottern inte långt efter. Idag vill han ha kokt ägg till frukost den lille mannen. Och ja, inte mig emot. Jag vill bara förhandla mig till lite vila här vid datorn först.