De finns de saknas.  I varje minut och med varje andetag. De som vi bär med oss i hjärtat och är lika stor del av oss som de som finns nära oss även om de inte syns. För den oinvigde kanske de knappt märks överhuvudtaget men för den som saknar är spåren efter den som inte syns djupa och oförstörbara.

Varför de bara fick komma och stanna en liten stund det vet ingen. Kanske finns det någon högre mening med att de bara fick en liten stund här och sätta sina spår i våra hjärtan istället för på marken. Jag vill tro på någon slags högre mening. Kanske som tröst, hopp eller bara att hålla fast vid. Att vara del av någon slags högre plan.

Även om jag inte själv saknar någon på detta viset så finns det nära mig, vänner både nära och på håll går omkring med saknad i hjärtat och jag kan bara föreställa mig hur det känns. Men idag finns de hos mig så där lite extra.  Så därför tänder jag ett ljus för Lilly, för Elias och för alla de barn som skulle funnits i famnen och inte bara i hjärtat.

Ni är inte glömda.