Jag borde vara nöjd och tillfreds. All statistik visar på det. Tacksam och nöjd, kanske tom lite glad över att den tiden är över. Men när jag tittar på bilderna från tidigare inlägg som jag nu arkiverar och lägger till handlingarna så väcks det en otroligt stark känsla innom mig. En längtan.

Jag känner i djupet av hjärta och själ att jag behöver göra det en gång till. Jag har en brinnande längtan efter att ännu en gång få hålla ett barn i mina armar. Inte för att jag riktigt vet hur det skulle gå till eller hur vi skulle få ihop det, men den brinnande längtan vill inte låta sig stillas.

Hur skall man kunna ignorera sina drömmar?