Söndagar är tillfällen för reflektion, för omstart och nystart och allt vad det för med sig.  Tid att titta tillbaka på veckan, månaden, ja även livet och både se vart jag kommer ifrån och vart jag verkar vara på väg. Samtidigt som jag springer mellan datorn och skurhinken så fladdrar tankarna igenom huvudet. Här finns som vanligt på söndagar massor att göra och emellan stunderna vid datorn så springer jag runt och släcker bränder. Så där hopplöst som jag alltid brukar göra.

En sak som jag gett mig på idag har jag aldrig gjort förut. Jag försöker att beskära mina pelargoner för att övervintra dem. Super läskigt. Men vågar man inte så lär man sig inte heller något nytt. Så gäller det egentligen för allting  i livet. Att även när något är läskigt och man egentligen inte alls vet vad eller hur man skall göra så är det bästa bara att kasta sig ut i det okända och våga. När jag tittar tillbaka på mina fortspår är det ofta så jag har gjort.  Med jobb, skola, familjebildning, relationer och renoveringar. Ibland har det gått för fort och jag har ångrat mig eller funderat länge på varför jag gjorde si eller hur det blivit om jag istället gjort så. Men vanligast är ändå att jag har lärt mig massor och blivit en starkare person pågrund av att jag vågade försöka.

Fotspåren i sanden representerar den väg jag har gått för att bli den jag är idag.