Höstlov

Sista dagen på höstlovet och jag är avundsjuk. Sotis, svartsjuk, ja kalla det vad du vill och jag är precis allting. Maken är hemma och firar höstlov med kidsen och jag är fast på jobbet. Missförstå mig rätt.  Jag har en slags passionerad kärleksaffär med mitt jobb men när det är höstlov behöver en mamma få vara med sina barn. Men då vi var iväg i Spanien förra veckan och det krävdes en hel del av min redan ansträngda tidbok och hårt drabbade semesterkassa så fanns inte alternativet att ta ledigt på höstlovet också. Så jag sitter på jobbet och är riktigt grön av avund. Kommer hem sent på kvällen när det mörknat för länge sedan och har missat allt.

Worst of all är ändå att han inte uppskattar det utan gnäller på sitt gnälliga mansgrisvis om jobbiga barn som bråkar och är högljudda. När jag hade gjort precis vad som helst för att få vara med dem och leka, mata ankor i sjön på Galjgberget, besöka sagoängen för att leka eller göra lövänglar på marken.

Men nån måste dra in alla balubas i familjen och just nu när maken studerar så är den någon jag. I unjefär åtta månader till är jag brödmakerskan och får snällt masa mig till jobbet i ottan och komma hem sent. Men sen. När han är klar i juni.

Då. Blir.Det. Andra. Bullar.

Då är det min tur

                                            barn matar ankor i landalasjön på galgberget

                                                                    on the top of the world