Idag spanade jag bara runt på hemnet lite snabbt. Jag letar tomter, hus i rätt storlek, hus i fel storlek som kan byggas om till rätt, alternativa boende och liknande. Mitt där och då såg jag det. Till salu. Morfars hus.

Efter att han dog för snart tre år sedan så tog det unjefär ett halvår innan vi klarade ut att tömma och sälja huset. Det såldes till en ung barnfamilj med flera barn och jag vet att jag funderade över att det var ett väldigt litet hus för en sådan stor familj. Idag är det till salu och det var sjukt konstigt att se vad de har gjort med det. inte fel, inte fult, inte dåligt. bara Konstigt. Annorlunda.  I morfars lilla sovrum hänger en apa i taket. I vardagsrummet på ovanplan har det blivit ett litet sovrum avdelat. Klädkammaren är omgjord till ett litet rum och i matsalen är ” the master bedroom”. Väggen mellan hall och kök är borta och det är fräscha tapeter och färgval.

Konstigt.

Utanför köket är murgrönan borta. Den som växte så vackert och täckte hela väggen. Men mosaikfönsterna är kvar.  Morfars fönster, eller var det kanske mormor som ville ha dem.  Sjöstensplattorna ligger kvar på baksidan, tomten är uppröjjd och en liten kojja står på slänten.

Fina fina morfar.

Jag saknar mig blå efter dig. Varje gång jag hör Israel Kamakawiwo òle så knyter det sig i magen och jag saknar dig lite extra.