söndag morgon och jag har precis klivit upp då barnens stojj och stimm översteg min förmåga att sova trots oväsen. Helt otroligt att lekande barn kan höras _så_ mycket. Samtidigt inser jag att det inte är läge att gnälla över slopad sovmorgon när man stiger upp klockan halv nio och har fått sova hela natten bortsett från en liten liten stund på morgonen när lilla dottern krypit ned mellan oss som ett enda stort ppiller i rosa hello kitty nattlinne och med knubbiga armar kramat hårt om mig. Även för en trött och sliten heltidsarbetande småbarns mamma så är dessa stunder guldkorn.

Utanför fönstret är det kallt och grått, inte minsta antydan till fint decemberväder, vintervita grenar eller gräsmattor eller julstämning. Skall man anstränga sig för att säga någonting positivt om vädret så skulle det i sådannafall vara att det iallafall har slutat att blåsa – nästan- . Inte så inspirerande.

Men här inne skall julstämningen fram. Öppnade nyss den stora plastbacken jag bar ned från vinden med vackert röd julduk och änglarna vi gjorde förra året. Jag är jättenyfiken om de har klarat av förvaringen på vinden under det gånga året. Annars vet jag liksom inte riktigt vart jag skall börja nån stanns. Här finns massor av saker att göra och jag vill göra allt, helst nyss eller samtidigt men inser mina begränsningar. Ikväll skall vi göra Rocky road, lakritskola och lussebullar. Om inte annat så hoppas ajg på lite julstämning då. Nu får jag väl bara ta och blunda och ta tag i någonting.