Det går verkligen inte att fatta. Tre fina barn har jag fått och nu har den minsta av dem blivit så stor att hon inte längre behöver gå till BVC. Loppan fyllde fem år i november och idag var det dax för femårskontroll hos distriktssköterskan på BVC. Mamman hade gjort sin plikt och fyllt i formuläret med alla kluriga frågor så som “kan barnet koncentrera sig i stora grupper en längre stund” eller “kan barnet rita detaljerat” och Loppan har stolt deklarerat att eftersom Hanna på dagis klarade av att få sin femårsspruta utan knot så skulle hon minsan klara av det hon med. Och visst var det så. Hon ritade frenetiskt, suckade lite när BVC sköterskan ville att hon skulle rita sakta och göra samma sak flera gånger. Är det någonting min lilla tjejj inte är så är det tålmodig. Hon är en massproducent av sällan skådat slag. Klippningen av en cirkel gick snabbt och effektivt men hon höll sig så fint till strecken. Hoppa på ett ben var dock svårare. Inte riktigt en enkel grejj för en tjejj i farten, men hon lyckades med nöd och näppe till slut.

122 centimeter lång och 24 kilo lätt är vår lilla sessa. Hon pratade och pratade och pratade med BVC sköterskan och påtalade att hon inte alls var rädd för femårssprutan och övertalade därmed sköterskan att det var lika bra att ta vaccinationen nu istället för att vänta in läkarbesöket. Så sittande i mammas knä fick hon sprutan i armen och en Hello Kitty tatuering som belöning.

 Fina fina Loppan. Så stor redan. Det har gått så fort och varit så härligt. Jag ser fram emot de nästa fem åren som kommer. <3