God morgon.
En vacker syn att vakna till
Eller ja egentligen är det inte morgon längre då den bara försvann i ett enda nafs. I morse var jag tröttare än tröttast när jag skulle upp ur sängen men det var bara att svänga de lurviga över sängkanten och gnugga gruset ur fransarna för att väcka sönerna till årets sista skoldag. Strax innan sju brukar jag väcka Samuel som går i femman. Lite tidigare om jag jobbar för att vi skall hinna få en liten stund tillsammans innan jag springer till jobbet strax innan sju. Jag dukar sedan fram lite frukost och sätter igång tvn medans han gör sig iordning för skolan. Tillsammans tittar vi på julkalendern kvart över sju och hinner prata en stund innan det är dax för honom att gå till skolbussen. När jag jobbar så vill han att jag väcker honom så pass tidigt att vi hinner få en liten stund tillsammans innan jag går och det känns så himla bra att han fortfarande vill det trots att han ändå är 11 år gammal och närmar sig tonåren med raketfart. Ett par långa kramar senare klär han på sig ytterkläder och beger sig mot skolskjutsen. Då brukar det nästan vara läge att väcka lillebror som börjar först 8.30. Idag har Adrian dock vaknat av sig själv och kommer smygande ned för trappan vid tjugo över sju. Vi sitter en stund tillsammans, när storebror skall gå kommer även lillasyster ned. Mysigt.
Efter en stund blir det åter stress, att det är likadant varje dag är för mig en gåta. Hur man kan börja mer i tid för varje gång som går men ändå tar tiden slut. I sista stund svängde vi in på parkeringen utanför sonens skola där det var fullständigt proppfullt med bilar. Efter att vi lämnat av Adrian på dagis så åkte jag och Loppan vidare för att handla, vi besökte två affärer, shoppade upp massvis med pengar på mat inför julen och tankade bilen. Sen var det redan dax att hämta lillskrutt på skolan igen efter kortaste dagen ever. Med oss hem fick vi lite till julmat men även en jättekalkon på nästan 6 kilo som skall tillagas till annandagens middag. Mmmmm.
Fröknäcke på gång
Väl hemma igen med kidsen var det bara effektivitet som gällde. Så nu har jag bakat två plåtar med fröknäcke till jul samt kokat en omgång knäck och kört en maskin tvätt. Klockan bara tickar iväg fortare än vad jag var beredd på. Mer pysslande skall det såklart bli men först skall vi ta med barnen på en promenad. 🙂
