Torsdagskväll. Snart har en hel arbetsvecka gått efter julledigheten och helgen är nära. En vecka med beredskap men utan kolhydrater och det känns bra. Mannen har skrivit veckans andra tenta idag och det verkade ha gått bra. Det innebär att terminen är till ända. Tack o lov o pris. Ingen längtar mer än jag efter att han faktiskt skall blir färdig. Visst är det bra att även mannen i familjen får följfölja sin dröm och gå vidare ifrån sitt jobb som budbilschaufför som han inte gillar men priset har varit högt. Då menar jag inte bara priset i att ta studielån och få mindre inkomster utan priset har varit högt för mig. Högt på det viset att jag behövt jobba bra mycket mer än vad jag önskat och det har berövat mig tid med min familj och det jag älskar mest av allt. Mina barn.

En termin till så kan han börja söka jobb och jag kan få jobba mindre.  Det är en svår kombo att vilja jobba för att jobbet är så fantastiskt men samtidigt vilja vara hemma mer med barnen som faktiskt bara är små nu. Visst har barnen fått mer tid med sin pappa istället så det har inte varit någon nöd på dem direkt men mitt hjärta gråter över att inte kunna vara mer delaktig i deras vardag.  Sen skall han ju visserligen hitta ett bra jobb också. Så håll tummarna för det snälla.

På bordet slokar liljorna som jag köpte förra veckan. Tråkigt nog så stod de inte så länge denna omgången. Annars älskar jag att ha fräscha blommor framme och det enda som hindrar mig ifrån att ha det hela tiden är kostnaden. Hela atmosfären i rummet blir annorlunda med friska blommor framme så jag anar att fredagssnasket för mig får bytas ut mot en ny fräsch bukett. Godnatt på er alla.