Måndag morgon efter en riktigt behaglig helg. Denna helg har gått i avslappningens tecken och jag har för ovanlighetens skulle inte kännt den dära typiska söndagsångesten. Både lördag och söndag vart jag ute och promenerade själv med hög musik i lurarna och efter det satte effektiviteten igång och då mådde jag så bra. Nu längtar jag efter lite bättre väder och kanske framför allt ljusare kvällar så att jag skall komma igång på vardagskvällarna med. Igår hade vi mamma och pappa samt min bror hemma på kalkonmiddag. Alltid fantastiskt gott. Idag har maken brännt sönder min finaste vaxduk med en lödkolv han tappade 🙁 fråga inte varför i sjutton han måste sitta just på köksbordet och göra detta utan att skydda duken. Han gjorde samma sak för fyra år sedan och då vart jag skitarg så han borde verkligen ha lärt sig. Men näää ibland måste man göra samma misstag igen.

Denna veckan kommer att avslutas med en bröllopsfest för ett kärt par av våra vänner som gift sig i hemlighet.  Jag sitter nu och funderar på den present jag har tänkt göra och eftersom hon inte läser denna bloggen så kan jag skriva här. Jag funderar på att göra en stor glasburk som jag dekorerar och fyller med lappar med kärleksord och minnen som de kan använda sig av på speciella dagar, tråkiga dagar eller bara när man vill le en smula.  jag har en bild i mitt huvud som jag gillar så vi får se om det kan bli bra. Lovar att visa en bild i sådanna fall.

Annars blir denna veckan högst vanlig. Jobb varje dag, make jobbar kväll idag och imorgon, lång dag på onsdag, innebandy torsdag och beredskap hela veckan. Precis som det skall vara.  Det gäller att fortsätta fånga glädjorna i vardagen och idag glädjs jag åt att jag klarat två veckor utan kolhydrater och det har även maken. Att jag har fått träffa och skratta tillsammans med härliga patienter. Skrattfesten med en kollega över lunch och en lätt promenad på 20 minuter. Jag glädjs åt vardagslivet och att mina fingrar är mindre svullna. Åt barnens kramar och vackra tulpaner på mitt köksbord som mamma kom med igår. Det finns guldkorn i allt.