Ikväll har vi varit på husvisning här i området. Ett hus som skulle kunna passa oss till viss del. Det är inte klockrent men som jag sa till maken så får man ibland välja att se fördelarna istället för att lusleta efter nackdelarna som jag är så otroligt duktig annars på att göra. Det var ganska så litet i storleken men hade tillräckligt många rum för oss alla men verkligen ingenting utöver det. Ingen källare, ingen vind och ingen egentlig bra förvaring mer än ett kallt föråd i anslutnign till ena sovrummet i en liten tillbyggd del. jag velar fram och tillbaka. det finns många fina fördelar, ett välplanerat hus, bra sovrum och bra sällskapsytor men ändå…

Men lite är det väl det som det handlar om, att våga och vilja se sig om och förhandla med känslor, behov och makens åsikter. Även om det inte lutar åt att vi budar på detta huset så är det bra att se sig själv i andra situationer och miljöer. Hade huset bara varit liiiite större så hade jag aldrig tvekat. Jag trivs inte så bra här längre. Vi gjorde helt klart ett misstag när vi köpte detta huset av makens föräldrar och med tanke på hur allt har blivit med föräldrar och skicket på huset så var det ju inte direkt något bra köp. Jag ville så gärna komma hit, att få närvaron till alla andra barn, att barnen skulle ha gott om kompisar och kunna vara ute och aktiva. Nära till dagis, skola och lek.

För dem är det ff jättebra. För mig är det värre. Jag vantrivs och längtar bort och det speglas så tydligt i mitt ständiga renoverande och att aldrig vara nöjd. Nu har jag iallafall bestämt mig för att renovera klart och att göra det på ett sådant sätt så att det kanske blir enklare att sälja huset när vi väl hittar drömmen.

Tills dess så får jag se mig om, fantisera och fundera. Känna efter.