vet inte om jag skall säga äntligen eller redan med frågetecken, för jag både känner ånger för att vi åker hem så tidigt och lättnad över att vara hemma i sitt eget. Jag älskar att vara nere i stugan. Det finns få ställen på jorden som får mig att må så bra som där. Det är mitt paradis liksom. Så åter igen sitter jag vid datorn. Jag har inte ens saknat den, nere i stugan har jag pysslat istället… alla andra fick flytta på sig när jag spred ut allt mitt pyssel över vardagsrumms bordet.

lillemannen sover i vagnen nere i sommarstugan

goaste lilla ungen
Det har varit fint väder dessa dagarna riktigt varmt och skönt, hoppas att midsommaren blir det samma, förra året var det ösregn hela midsommarhelgen och det var inget vidare roligt så nu vill jag ha sol, iallafall så mycket sol så att man kan passa på att fira midsommar ute. Samuel kommer hem imorgon och jag längtar så. Då blir hjärtat helt igen. Är han inte här så kan livet inte vara bra helt enkelt. Klockan börjar närma sig ett och jag tänkte nog gå och lägga mig nu. Lite tidigare än vanligt men senare än vad jag skulle behöva. Jag sover alldelles för dåligt nu för tiden och imorgon har jag allt för mycket att göra. Jag ska städa samuels rum innan han kommer hem, vi skall även se om vi kan fixa lite i trädgården, tvätta bilen och röjja upp.

hur skulle man kunna vilja vara utan dessa två en enda dag?