Idag för 89 år sedan föddes Åke Edvin Persson. Fast då hette du så klart någonting helt annat. Persson var namnet som dina föräldrar gav dig när de adopterade dig som en treårig liten lintott. De var gamla redan när de fick dig. Hade varit gifta i över 20 år och inte fått några egna barn men dig tog de till sitt hjärta. Var du lika godhjärtad som barn som du var som vuxen så kan de aldrig någonsin ha ångrat att de adopterade dig.

Det har nu gått tre år sedan den där dagen i mars då du somnade in för alltid efter att ha kastat en slängkyss till nattsköterskan och idag firar vi återigen födelsedag utan dig. 89 år skulle du fyllt om du hade levt. Tre helt makalöst tomma år.

Jag saknar dig fortfarande morfar. Innerligt och tårögt. Det går inte ens att försöka att förklara hur tomt det är utan dig. Jag saknar din röst när du ringer för att bara höra hur det är med “din lilla kicka”, jag saknar dina mjuka händer, jag saknar värmen i ditt fina lilla hus och glädjen i att vara tillsammans. Om du bara visste hur mycket jag skulle kunna ge för att få vara nära dig och bara prata med dig en enda gång till. Hålla din hand och berätta hur mycket som du betyder från mig.

Jag skulle inte vara den jag är idag utan dig.

Älskade fina morfar. Grattis idag på din 89 års dag. Var du än befinner dig.