igår blev jag arbetsbefriad. Jag hade helt enkelt ingen röst och det är otroligt svårt att jobba med mitt jobb när man inte kan prata. Idag var jag på jobbet igen tidigt som vanligt och kastade mig in i dagens uppgifter med liv och lust och helt utan röst. Eller tja lite kan jag ju faktiskt prata idag men det är mycket mycket lite, och kanske man inte ens kan kalla det för att prata när det snarare handlar om att viska eller väsa. Så ja, egentligen kanske jag skulle behöva att vara hemma och helt och hållet hålla truten helt enkelt men det är så fruktansvärt tråkigt. Då är jag inte bara röstlös utan även rastlös. Hoppas hoppas att det går över snart för detta är otroligt frustrerande.

Att vara ute med barnen på en promenad istället för att arbeta var inte heller lättare det är inte direkt så att de lyssnar på mitt väsande när de springer iväg och jag inte kan ropa dem tillbaka.