hela helgen har det varit tyst ifrån mig här på bloggen. lika så på facebook, msn och övriga sociala media. All min tid har gått åt till att fixa här hemma, det har satts upp tapeter, jag har målat lister, satt upp lister och dörrfoder, skruvat fast metallister istället för trösklar ( som varit där sedan tidigare) och packat ned i lådor. jag har skurat golv och putsat foder, torkat under socklar och plastskydd under kyl och diskmaskin. Ändå – trots allt det dära så känns det hopplöst. Som om det aldrig alls skall bli någon ordning. Som om det inte kommer att gå att visa upp. En enda stor röra, saker överallt, för att inte tala om alla papper som ligger överallt. Nä suck och pust.
Just nu känns det hopplöst. Ingen ordning på nått.
Jag hoppas att hopplöshten har flytt sin kos och att saker och ting känns bättre idag?
Själv är jag otroligt imponerad av det enorma jobb som du utför och jag är helt övertygad om att det kommer att bli hur bra som helst. Så sträck på dig vännen, var stolt över ditt jobb och släng “lösheten” och behåll “hopp”. Det här fixar sig!
Stor kram och mycket hopp till dig
tack söta du 🙂 vad glad jag blir. det känns faktiskt lite bättre idag.
kram