tisdagkväll. Jag har precis kommit hem efter att ha först jobbat en hel dag och sedan varit med på familjerådgivningen och lyssnat på deras upplägg på Prepp kurs. Jag gick ju en preppledarutbildning 2010 och har inte fått bruk för den ännu då det projektet vi planerade som ett samarbete mellan familjerådgivningen och barnmorskemottagningen lite hängde kvar i luften i väntan på ekonomiska medel som ännu lyser med sin frånvaro. Spännande tankegångar.

Väl hemma lagade jag mat till kidsen, maken var på fibermöte med föreningen , ja fiber som i nät, som i bredband som i allt han någonsin har drömt om i uppkopplingsform till ett bra pris i en vägg nära dig. OM man bara bor kvar. Vilket vi inte skall. Stackarn. Han får lobba som attans för att få hit fibern och när den kommer så skall vi flytta. Ironi på hög nivå.

Röjjningen hemma fortsätter. Och på sätt och vis känns det så BRA. Trots hopplösheten igår. För det är ju så med hopplöshet att man bryter ihop ett litet grand och sedan kommer man tillbaka med full kraft och styrka.  Nu är jag lite starkare idag än igår. Då kände jag mig mest som ett utskitet litet skrutt som hade lagt all kraft hon hade på att röjja utan att få tillräckliga resultat. Idag finns det åter krafter till att fortsätta. Så efter jobbet imorgon är det åter dax att bege sig in i världen av röjja, städa och fixa. Vi ses när jag kommer ut på andra sidan.

kärlek till er alla

hur man får lite småtråkiga tulpaner att bli lite roligare