Visst är det underligt att allt det där man går igenom under sin uppväxt och utveckling kan fortsätta att påverka så starkt. Att jag av och till fastnar i det jag varit och allt som jag gjort istället för att vara den starka och självständiga kvinna som jag blivit. att minnen har em förmåga att få mig att bli den osäkra och oroliga person jag en gång var. Minnen som förminskar istället för att göra mig stark. Att alla gamla känslor puffar upp till ytan. Osäkerhet, bitterhet, oro, ångest och allt gammalt som detta bagage för med sig. Avundsjuka för det som inte blivit bra eller där nån annan fått det dom jag önskat eller behövt.

Jag skulle önska att jag kunde använda allt gammalt för att styrka mig istället för att det skall dra mig nedåt . Eller att jag bara skulle acceptera allt som har gjort mig till den jag är idag och låta det vara där, känna tacksamhet över att jag har fått lärdomar som gjort mig till den jag är nu. Jag är stark men jag vågar vara svag. Jag har nått en stor och viktig dröm genom mig “karriär”, jag har man, barn och snart ett drömhus. Jag borde inte låta gamla spöken färga mig och hindra mig från att vara setets fantastiska jag dom jag bara kan vara
Med alla erfarenheter livet givit mig

Kanske en dag.