Eller hur. Jag som trodde det var starten på nått nytt och bra. Men tro sjutton jag ger mig ut nu när Adrian har hög feber och är ledsen och ynklig och där ute regnar det och blåser från en oändligt grå himmel. Fy så trist. Jag får väl damma av någon träningsvideo och slänga en kettlebell i väggen eller nått.

I soffan bredvid mig ligger en varm och utslagen liten prins. Älskade unge. Jag har matat honom med febernedsättande eftersom han fått huvudvärk av febern, han har fått ett glas cola att dricka vilket inte hör till vanligheterna så här en fredagsmorgon och tom en glasspinne att slicka lite på. Sen konstaterade han att det enda han ville var “att vara med dig mamma” och då bäddade jag ned lillprinsen i soffan bredvid mig . Detta skulle varit fem aktiva dagar med påskmys, städning, fixande och att umgås. Nu blir det lite lugnare än så. Men det är okej det också.

                                                                             en tapper liten kille som nästan orkar le mitt i feberdimman

På söndag morgon blir jag ju dessutom gräsänka. Maken har fått en långkörning till Torneå och blir borta till onsdag. Och för er som inte har någon aning om var torneå ligger precis som jag så kan jag informera om att det ligger i Finland. Du kör så långt upp i Sverige du kan ( nästan) och sedan när du är i haparanda så kör du över gränsen till Finland och visp så är du i Torneå. Eller nått liknande. Vilken resa. Hur häftigt som helst och jag är nästan lite avundsjuk. Hade vi bara varit lite tätare så hade jag kunnat tänka mig att göra samma resa med husbilen i sommar. Det är dessutom en bra körning att göra om man vill tjäna några extra slantar inför kommande skolavslutning och examen. Kan ni fatta att det gått två år? I början på juni tar mannen examen som IT forensiker och skall börja söka jobb paw rikktigg. Som jag har längtat! Livet blir bra mycket lättare då även om det har gått över förväntan dessa två åren.