Ibland står man framför vägskäl i livet. De kan vara tydliga och livsavgörande och självklara. Sådana där som man helt plötsligt ställs inför och tvingas göra val som är stora. Vilken utbildning jag skall ha, diet, prevetivmedel, vart skall vi bo osv osv.  Men ibland ställs man inför mindre självklara val. Som valet att helt plötsligt inte följa den utstakade vägen. Den som ligger där bred och inbjudande framför dig. Utan istället på en impuls ta den mindre snåriga stigen som går där bredvid bara för att. Du har ingen aning om vart den nya snåriga stigen kommer att leda dig och det känns ganska så troligt att den inte erbjuder samma komfort med sin slingrande smala väg full med buskar och nedhängande grenar. Det kanske även blir svårare med tanke på hur lite trafik det verkar vara på denna lilla stig och med det så har naturen fått breda ut sig och ta plats med snår, buskar och grenar. Uppförsbackar och nedförsbackar, bron över bäcken och under bron över motorvägen.

Men vågar du ta den där lilla stigen en dag, gå ifrån det som är vanligt och tryggt så tar du inte bara risken att det blir lite obekvämare och jobbigare i den  hårdare terrängen , du tar även en chans att få se något nytt och vackert. Något helt annorlunda som kan ge dig en ny upplevelse och en ny lärdom.

Så ibland måste man våga ta ett steg ifrån den invanda trygga inrutade vardagen och våga välja det oväntade, den lilla stigen som dyker upp och du inte ens lagt märke till tidigare. För att få en ny erfarenhet.
Och kanske som jag – en helt ny träningsvärk av den ruffiga terrängen.

🙂