Dagen har gått fort. Så nu när jag sitter här med mitt glas rött, gula tulpaner och mörkret utanför fönstet så undrar jag vad som egentligen har hänt. Jag var uppe med barnen mellan 8-8.30 och sedan har dagen gått i en enda rasande fart. Barnen har sluppit sin feber det märks helt klart för idag har det varit mer fart på dem än vad som är önskvärt. Snart är denna påskledigheten över och det känns inte direkt som om jag har gjort någonting. Sjukt barn två dagar och sedan påskafton och nu, ja vad skall jag skylla på idag, har jag inte alls hunnit med vad jag önskar att jag hunnit med.

Jag känner en viss oro inför allt som ligger framför mig.  En oro inför att inte få huset i ordning för foto och visning, en oro inför jobb och en utbildning jag skall åka på aldelles själv om en månad, oro inför flytt och om vi skall trivas i det nya huset.  jag tror nog jag kan oroa mig för allt. Men det är väl lite i min personlighet. Nu skall jag iallafall krypa ned i min dubbelsäng tillsammans med alla kuddar ( och säkerligen ett varmt sprattlande barn eller två) och sova för natten.