på att inte räcka till.

Det finns mycket jag vill. Mycket skall orken räcka till och ännu mera önskar jag att jag kunde/hann/orkade. Ibland ter sig energin som oändlig och jag påbörjar alla dessa projekt som ligger mig varmt om hjärtat. Men vid andra tillfällen så räcker min ork knappt till de som står mig närmast. Till något så enkelt som att orka läsa en lång saga för barnen på kvällen eller ta hand om tvätten när den är klar. Då, i de stunderna när orken tryter och energin runnit ur mig så känner jag mig så less.
Det är även i det läget som det blir så himla enkelt att strunta i saker. Skita i långpromenaderna, fucka upp maten och stressa med det som är oviktigt, glömma bort det som betyder nått. Och åter bli less.

Det blir ju bättre efter hand, det vet jag ju. Men nja… jag är så förbaskat trött.

Trött på gnöl och gnäll hemmavid, trött på att inte få nått avslut eftersom huset inte kommit ut till försäljning ännu och därmed inte kunna slutföra husköpet av drömhuset. Trött på trött make som gör mindre än utlovat och stökiga golv med hårda leksaker som gör förbaskat ont att trampa på.

I sådana här lägen känner jag mig lite besviken på livet. Som att det är liksom lite för hårt.

Men sen får jag bita ihop, klamra mig fast och vila i att jag vet att det blir bättre.

så mycket bättre