Och jag börjar bli riktigt nervös.
Men jag har inte vett att vara så nervös som jag antar att jag borde. Imorgon skall jag befinna mig i borås för att gå första dagen på barnmorskevubben och det är _STORT_.
Och inte bara stort – det är min dröm, mitt mål, mitt syfte.
Det är det som jag alltid har önskat mig (iallafall de sista fem åren) och arbetat hårt för.
För att komma hit har jag gått igenom helvetet. Iallafall har det kännts så. Men nu är jag nästan där. Det är så nära så jag nästan kan ta på det om jag sträcker ut mina händer och blundar. Det känns så skönt.