Det är inte varje kväll som jag skall lägga sonen som det känns så där himla skojj.

Dels för att man störs i det man själv kanske skulle vilja göra och delvis för att jag nästan med 100%ig säkerhet somnar inne bredvid lillkillen och sedan är den kvällen slut. Men jag försöker tänka och känna så som jag gör ikväll.

Mitt älskade barn det är egentligen en ynnerst att få natta dig på kvällen, att få ha dig hos mig krypa ned bredvid din varma pyamasbeklädda kropp sprittandes av liv och med spring i benen, krama om dig, plocka fram den bok som du har valt ut och läsa en saga för dig.

Att du finns här hos mig är den aldra största glädjen i mitt liv. Att få natta dig är en gåva.

Det finns egentligen inget heldre jag vill.

Jag önskar att du kunde vara här hos mig varje kväll och att jag finga natta dig, läsa för dig och prata dig till sömns varje kväll. Att ha dig i mitt liv gör det mera meningsfullt och tanken att missa ett enda tillfälle att få hålla om dig gör ont. Jag vill skänka dig den trygghet jag minns att jag själv kännde som barn. De dära speciella stunderna tillsammans med mamma eller pappa som var så otroligt magiska och det känndes som om tiden gärna finge stanna för jag var så lugn och trygg och mådde bra.

Sagostunderna var många och ofta långa men underbara.

Jag vill att du skall känna så min älskling. Känna dig trygg och nära och älskad i den stunden och jag längtar efter varje kväll när jag får krypa ned bredvid dig för att läsa din saga. Att prata och sjunga och avsluta kvällen med ett “Samuel jag älskar dig”