Idag har jag släppt en av mina säkerhetslinor. Jag har valt att lita på att livet kommer att ge mig det som behövs för att lösa denna situationen och då kanske jag först måste kapa en livlina för att inte den skall hålla mig tillbaka som ett alternativ, en flytbojj. När den linan är lossad så hoppas jag att vinden skall ta fart i rätt riktning och snabbare driva mig framåt mot målet.
Jag är sådan som person, nån som alltid vill ha en livlina, ett alternativ, en utväg. Som har svårt för att våga ta språnget in i det okända om jag inte vet vad det steget kommer att föra med sig. Har svårt för att våga lita helt enkelt. Men senaste tiden har jag funderat mycket. Kanske det inte alls är så att alla mina alternativ är livlinor. Kanske det ändå är så att de håller mig tillbaka. Hindrar mig från att lägga all min energi på rätt ställe. Hindrar mig från att snabbare ta mig fram till det rätta målet.
Kanske är det så att jag måste våga släppa taget för att nå målet.
Så jag gör det.
Jag väljer tillit.
Spännande! Det gör du alldeles rätt i. När förberedelse och tillfälle möts, det är då det händer! Kram i värmen!
Det krävs stort mod att våga hoppa men när man väl gör det är det oerhört befriande. Heja dig och lycka till!
Kram Lotta
det lustiga är ändå att bara någon timme efter att jag släppt taget så ringde de från banken för att berätta att vi får godkänt på lånet. Så det är nått förlösande i att släppa taget.