Hon kämpade så lillan. Förra sommaren när storebror helt plötsligt bara lärde sig cykla så kämpade hon som attans för att hon skulle klara av samma sak men utan ett bra resultat. I våras likadannt. Men en dag så bara skulle hon klara det själv. Hon drog fram cyklen och skulle bara cykla själv. Oroa dig inte mamma sa hon. Jag kan ju, jag kan själv nu. Och visst kunde hon. Det tog två minuter så bara kunde hon cykla.

Nu nån vecka senare så cyklar hon som om hon aldrig hade gjort någonting annat. Helt obehindrat och snabbt. Vart hon än skall så frågar hon om vi kan cykla istället för att gå. Hon vill helst få cykla över till grannen trots att grannen bara bor 5 meter bort och jag blir så glad och stolt när jag ser henne cykla omkring. Min lilla fina tjejj.