jag ville ha sovmorgon, sa jag i går kväll när jag pratade med mamma på chatten, men vi får se hur det blir med den saken för det brukar sällan bli som jag planerar. Nu är klockan snart nio och jag har varit uppe i närmare en timme tillsammans med småttingarna som vaknade och var jättepigga vid en kvart över sju någonting. Lilleman sprang in i duschen medans lilltjejjen tog trappan i ett svep för att sedan stå på nedervåningen och ropa att hon var sååååå hungrig.

bara att ge sig upp med andra ord.

Men eftersom det ser ut att bli en fin dag idag så känns det helt ok att sitta uppe. 7-8 timmars sömn i sträck är ändå inte något som jag kan eller vill klaga på. Efter en vecka med mycket sol och sommarvärme så känns det skönt att det verkar bli svalare väder idag. Dock ser väderrapporten inte alls lika lovande ut som himlen idag. Enligt väderappen skall det bli både regn och åska framöver om bara nån timme. Trist men kanske nödvändigt för växtligheten. Det är något större spektakel på gång inne i stan som jag inte tänker besöka då vi skall åka hem till mina föräldrar och städa ur bilen. halmstad gillet tror jag det kallades och jag har en väninna som skall stå på loppis på torget, tråkigt för henne och alla andra om det nu verkligen blir regn och åska.

Igår var mäklaren här med papper att skriva på och min ångest tilltog. Köparna vill besiktiga badrummen vilket känns helt ok. Jag är inte direkt orolig för det efterom båda badrummen är gjorda via firma, den ena i år i februari och den andra för en 10-12 år sedan när makens föräldrar bodde här. Det är kakel och klinker som man liksom inte kan missköta så att det skall bli någon skada på det via normalt slitage. I köket är det korrekta skydd under diskmaskin, kyl och frys. Vatten draget av rörmockare och el av elektriker så jag kan inte tänka mig att det skulle vara någonting. Efter att besiktningen är klar så skall papperna skrivas, köparna säga upp sin lägenhet, vi skall skriva papper på huset på lyckorna och sedan finns det ingen återvändo. Det var kanske just det där om ingen återvändo som triggade igång ångesten från min sida.

Jag är en sentimental person även om det har blivit bättre med åren. jag har svårt för förändringar, även de förändringar som jag helhjärtat ger mig in i och har initierat till själv. För varje förändring måste man ge upp någonting som man är van vid och det är både en utmaning och en förlust. Förlusten av trygghet, säkerhet och invanda rutiner. Vissa av dessa förändringar är ändå nödvändiga för att komma vidare i livet. Att våga släppa taget och ta en förlust även om den ger ångest i början för att i slutändan få nått bättre. Utvecklas.